Ms Monica

Som ni också ser i rubriken hade den något med däck att göra... på fredag eftermiddag hörde jag en plonkande ljud i CGs bil vänster fram... men det var inte så högt så jag nonchalerade det, men på lördag förmiddag när CG skulle skjutsa mig till Alex och Tobias, då small det bara på vägen dit, bultarna hade lossnat på däcket 😱 och det gick inte att köra längre, vi hade ungefär 3 km kvar - men syster yster och pojkarna kom och hämtade mig och CG fick vänta på bärgaren... 

 

Hursomhelst så ordnade det sig tillfälligt med bilen och CG kunde ta sig hem helskinnad, medan vi åkte vidare mot Stockholm och tekniska muséet, vi var där lagom till lunch och började med det innan vi minglade ut i muséet... 

 

Dagen rusade iväg och det var dags att ge sig av hemåt innan det blev mörkt - det stökade med än det ena än det andra innan vi slutligen landade hemmavid... kvällen blev mer än lugn, en avkopplande film och så var det kväller sen... 

 

Dagen idag har suddat ut lite gränser mellan jobb och fritid, det är en del av min vardag, det närmar sig Vansbrobesök igen på tisdag och eftersom hela dagen är bokad imorgon så får det helt enkelt bli klart med mitt inspel om relationell undervisning...  och det blev det också, ju mer jag grottade i det temat desto mer upptäckte jag och det lustiga i allt var att jag vaknade i morse och såg Martin Bubers bok Jag och Du framför mig och de tongivande forskarna kring relationell undervisning bottnar faktiskt i hans filosofi, häftigt... som att någon pekar ut saker åt mig 😘🙏

 

Vi gick en lång runda tillsammans och CG var med hela vägen, till och med på stigen hem gick det bra... sen tog jag kortsvängen själv på eftermiddagen i ovädret... nu är mörkret och hösten här, vintertiden är återställd och det gäller bara att andas igenom den här tiden...