🌾 🌻 Sista sommardagen den magiska sommaren 2015... 🌽 🍁

Sista sommardagen bestod i liv i rörelse, minst sagt... vi startade sista sommardagen tidigt, redan halv åtta stod klockan på ringning, lika bra att vänja sig, kollegorna på Södertörn är morgonpigga och börjar redan vid sju 😊. Så imorgon ringer klockan redan halv sex i stället eftersom jag passar på att ha ett tidigt morgonmöte med chefen innan jag startar upp min första kurs. Gissa om det ska bli spännande. Det är en totalt fullspäckad dag imorgon, men den får ni höra mer om då 😊...
 
Johanna skulle ha en omtenta i logik på förmiddagen - därför var vi uppe tidigt och stökade. När Johanna åkt jobbade jag med det mest akuta mailärendena innan jag gav mig iväg upp i skogen och lade spår. Jag lade Gunnarsgärde-spåret först och gissa om det växt igen där sedan jag la det i juni i år? Tog mig knappt fram. Får allt dra om det spåret så man kan gå där hela säsongen och inte bara på vårkanten. Tur att det var två Rhodesian Ridgeback som skulle gå. De liksom älgar ju på.
 
Men innan jag lade spåren så gick vi rundan med hundarna. Tuva stack iväg på jakt. Hon ståndskällde på något - tokan. En katt kanske. Hon kom efter några minuter. Hann lagom en lunch innan spårekipagen kom. Två anlag hade jag ju lagt nu och det var varmt och soligt när klockan blev två, men det var inga problem, bägge klarade provet utan problem, den första var extra duktig och hade fått HP om det hade funnits möjlighet att dela ut ett sådant.
 
Ännu lite jobb, ännu en promenad med hundarna, ja, idag har jag gått minst en mil i skog och mark, helt otroligt härligt! Kan inte tänka mig något bättre sätt att ägna sista sommardagen åt... För säkerhets skull avslutar vi dagen med ett medelpass också så alla muskler får känna att de lever. En bra kropp tränar sig själv. Mycket bättre pass för nacken idag än förra måndagen. Får omprioritera passen på måndagar helt enkelt...
 
Och precis nu gick vi in i en helt ny dimension i livet... Vilken tid, vilken fantastisk höst detta kommer att bli...
 
Och så klickar ännu ett uppdrag in i mailboxen innan arbetsdagen är slut... Lycka... nu lyfter vi...
 
Så lev väl, lev lyft och nya dimensioner... 💖 💕 💗 🏃 🏂 🏊 🏁
 
Tuva och hennes små smultronställen ...
 
Ben var en mycket noggrann och omdömesfull herre som i princip gick i spårkärnan (trots all växtlighet) fram till klöven - duktig pojke...
 

Sam var lite mer valpig och pysslade lite mer innan han tillslut nådde fram till slutet... men han skötte hela provet på egen hand så godkänd blev han utan tvekan...
 

Min fina spårskog... helt underbar att leva i och vara en del av... 

☀ 🌟 Hör och häpna ... 🌅 ⛅

 En aktiv men ändå ganska lugn dag. Det var mycket spår och mycket småprat med Johanna idag. Det blev en mysig dag som vi avslutade med en bra film och en god köttfärssås med blomkål. Antiinflammatoriskt och utan sockerpåslag 😊...
 
Lugnet har lägrat sig i huset. Johanna och CG gick isäng hyfsad tid medan jag ville vara uppe lite till och blogga och hänga lite på nätet. Nu trivs jag. Jag har tänt ljus i hela huset och imorgon är det äntligen måndag och jag får kasta mig in i jobbet igen. Som jag längtar. Nu är ju mitt fantastiska jobb "bara" ett vikariat än så länge, men  jag är bokad till våren 2018 så man kan ju hoppas att det faktiskt är för "evigt" - verkligen. Men det är många saker som ska falla på plats innan jag kan jorda mig i Stockholm. Och när jag kan göra det har jag bestämt mig för att tänka helt nytt och annorlunda än jag gjort de senaste 11 åren. Hör och häpna... har jag inte precis släppt tanken på en stuga i framtiden i Hälsingland och i stället tänkt mig en övernattningslägenhet på Södermalm i Stockholm? Är inte det att tänka tvärtom?
 
Hur tänkte jag nu? Jo, om min framtid ligger i Stockholm kanske tre till fyra dagar i veckan så kommer ju fokus att vara där och på helgerna far vi med all sannolikhet även i framtiden, runt på olika utställningar. Ja, vad har jag mest glädje av då, kan man fråga sig? En stuga i Hälsingland som jag sällan kommer att hinna vara i eller en lägenhet i Stockholm där jag kan bo när jag jobbar i Stockholm? Södermalm? kanske ni tänker, ja, varför inte, det är ju både mitt i stan och söderut, nära jobbet. Södertörn - Södermalm, låter som en perfekt match. Bästa läget... Tanken klickade in så bra att jag genast gick in på hemnet och tittade på lägenheter. Balkong vill jag självklart ha... oj, flera fina... otålig blir jag men måste ha tålamod tills tiden är den rätta... hör och häpna 😊 👀 👂...
 
Förutom den existentiella tankevändningen har dagen varit underbart jordnära i spårskogen med två Cockerspaniel. Jag började dagen med att lägga ett anlagsprov i mitt favoritspår och där har minsann nästan alla mina landmärken växt igen så jag gick vilse igen och fick snitsla om spåret ännu en gång. Känns som jag får göra det varenda gång nu. Måste helt enkelt lägga detta spår oftare så jag kan ta in de nya naturskiftningarna...
 
Efter en härlig lunch bestående av kycklingsallad så kom det första spårekipaget. En favorit som varit här på kurs och som gått från klarhet till klarhet. En härlig hund att arbeta, lugnt, metodiskt och effektivt. Även om han var ovanligt kryssande i spåret idag. Matte trodde inte att det här skulle gå alls och när hon klev in i ett jordgetingbo höll hon på att ge upp. Det blev stoj och stim och getingarna letade sig till och med innanför kläderna. Vi fick göra ett avbrott helt enkelt och jaga getingar innan vi kunde gå vidare. Tack och lov klarade hunden sig utan några bett alls. Han jobbade lugnt och ovetandes vidare till klöven. Ett första pris - grattis 😊!
 
Sen var det dags för anlaget som skulle gå i "gick-vilse-spåret". Ännu en Cocker som kom lite sent eftersom bilen gick sönder på vägen. Denna unghane var ett riktigt energiknippe och tog an spåret med en aning för mycket iver, men det gick bra trots lite turer och lite ringanden. Han fann klöven och höll sig inom tidsramen. Ja, idag var det riktigt roligt att döma viltspår! Annorlunda men riktigt kul. Lycka till i fortsättningen Jenny och Sofie!
 
När vi, som sagt, sett klart filmen - American sniper - fortsatte jag till bloggen och Johanna och CG gick isäng. Jag tycker ni ska se den filmen även om den slutar olyckligt. Den bygger på en sann historia som tog slut så sent som för två år sedan. Ni kan googla antingen filmens titel eller huvudrollsinnehavaren Chris Kyle.
 
Men nu blir det inget mer ikväll, imorgon väntar en underbar måndag... så lev väl, lev underbara måndagar, hör och häpna ☀ 💕
 
 
Trots jordgetingarnas angrepp på matte så fixade Ture ett förstapris i sitt prov idag... grattis, en härlig hund...
 

Charlie gjorde också ett riktigt bra jobb idag, ett riktigt energiknippe minsann... godkänt anlagsprov... grattis på er!
 
Zirhie njuter sista sensommardagarna i solnedgången... tack Lena för att du tog upp henne när hon var ute på alldeles för vidlyftiga äventyr... kram 💕
 
 
Fina Messi blir bästa hanvalp på ostkanten i år, se vilken fin bild - tack A-K Jiderlund för att jag får låna den 👍
 

En sån här kanske... på Södermalm alltså... tja, varför inte haha 😃💖
 
 
 
 
 

🎢 🏃 Uppkopplad och avkopplad... 🎽 🎠

Nu för tiden lever jag för det mesta mitt liv helt uppkopplad. Startar dagen med att kontrollera mitt liv på internet. Och får en ganska bra bild av vad som händer runt om bland vänner och familj på några korta klick. Med de smarta telefonerna är möjligheterna oändliga att hänga med på allt. Hundresultat, giftermål, barnafödanden, dödslar, sjukdomar, väder, resor, värdsliga tragedier, ja, allt matas jag med via min smarta telefon. Det är förstås på gott och ont men jag har valt att låta tekniken bli en naturlig del av mitt liv. Så har det varit sedan mitten på 1980-talet då jag började arbeta administrativt inom Landstinget i Uppsala län. Där stod en dator alldeles för sig själv i ett eget rum. Ingen vågade röra den, men min nyfikenhet tog över så jag satt på kvällarna när ingen var kvar och försökte förstå den mystiska maskinen. Det var ju guld värt, snart var det bara jag som kunde hantera den och efter ett tag hade jag till och med lyckats dra in 1,5 administrativ tjänst tack vare den. Ja, jag blev en nörd redan då.
 
Att jag sedan började undervisa i datateknik blev ganska naturligt, både i Uppsala men sedan också i Stockholm. Det blev också min biljett in i arbetsmarknaden i Hudiksvall när jag flyttade dit. Detta är över 20 år sedan men mitt intresse har aldrig sinat. Jag är dock väldigt kritisk och försiktig samtidigt, ser problem och virus hyfsat bra. Och idag, så många år senare har detta blivit en naturlig del av mitt liv. Jag är ständigt uppkopplad. Har alla jobbmailen kopplade till telefonen. Sitter i bilen (som passagerare) och hanterar mail från Södertörn, från uppdragsgivare och studenter. Jag gillar att vara tillgänglig. På så sätt missar man ingenting - förhoppningsvis 😊...
 
Men dagen idag startade fantastiskt med min favorittränare och ett tufft medelpass... utflykt på de norduppländska vägarna... promenad i solen med de små, spårläggning och så småningom kanske den sista underbara kvällen på baksidan... vilket paradis vi bor i...
 
Så lev väl, lev uppkopplad...
 
Ljuvliga dagar i augusti...
 

Vår fina skog...
 

Alla hundar vi har haft och har älskar verkligen att bo här... lösa och glada...
 

Med undantag från Zirhie just nu, haha, hon får gå i koppel eftersom hon drar iväg och får med sig de små...
 

Helt lugnt i skogen idag... solen värmde fortfarande...
 

Tuva njuter... se så självsäker och trygg hon är med sig själv...
 

Ännu dagar att njuta...
 

En fin plats i skuggan...
 

Och se, har vi inte redan höstfärgerna här... tänk vilken vacker tid som väntar...
 

Ja, så var det dags att lägga ett öppen-klass-spår också innan det blev kväller i huset...
 

Och se vilken vacker skog och kväll det spåret lades i... njutbart... i allmänhet uppkopplad och i synnerhet avkopplad...😖
 
Lördagsnöje...