⛄ ❄ 🌹 🌼 Om att ytterligare ett år har gått, vad det har gjort med mig och vad jag har gjort med det...🌾 🌿 🌱

Det blir en annorlunda blogg ikväll, jag kommer att gå igenom år 2014 och vad det gjort med mig och jag med det. För både och har det varit, jag har blivit påverkad och jag har också påverkat. Det betyder också att jag kommer att lägga in minst 12 bilder bara för året och sedan lite strålande promenadbilder från idag.
 
Jag har försökt hitta lite inspirerande symboler i rubriken som ska föreställa något från varje årstid. Nu är det midvinter och slut på året. Det är en speciell känsla.
 
Vi börjar med något trevligt från januari 2014 som stannat kvar.
 
Januari
Det får allt bli vännerna Tina och Gun som kom in sent i livet men rakt i hjärtat. Jag är så glad och tacksam att jag får vara tillsammans med er dock alldeles för sällan. Dags att ses igen snart. Stor kram, ni betyder så mycket.
 
Februari
Makens fantastiska 70-årsdag i februari blir också ett minne för livet. Vi hade så trevligt både på dagen och på kvällen. Sent och trevligt och minnesvärt. Och vilken överväldigad insamling. Helt fantastisk! Alla fina viner är ännu oöppnade - det kanske de förblir, vem vet :-). Än en gång tack till alla som bidrog till att göra makens födelsedag så minnesvärd! Som grädde på moset föddes också barnbarn 2 i februari, älskade Torben.
 
Mars
Resan till Crufts är inte bara ett minne för i år utan ett minne för livet som satt sig i kroppen och stannat där. Att i den konkurrensen placera sig som 3a i Open är helt fantastiskt för oss på Bombax. Dessutom blev B. Baryton 3 i sin klass. De två enda utländska hundarna med placeringar. B. Qubecs kritik var dessutom bland de bästa han fått - jag tar den igen:
 
Stafberg’s Ch. Bombax Qubec what a lovely sound dog this one is, so nice for size and spans with ease. He has a good masculine head, keen expression and good strength of muzzle, lovely reach of neck and good shoulder flowing into a level topline with good tailset. He has good bone, well angulated racy quarters and strode out well on his neat tight feet.
 
April
Fick äntligen påbörja min vidareutbildning och nu startade en period med resor, läsning av standards och elev- och aspiranttjänstgöringar...
 
Samtidigt började också en känslomässigt turbulent tid då jag återvände till "mina informanter" i studien efter åtta år. Och det var inte bara lyckliga människoöden jag möttes av...
 
Maj
Det bästa minnet från maj är Bombax-dagen förstås. Vilken härlig dag och vilka härliga hundar och valpköpare. BIS blev Bombax Zulthan och BIM Bombax Qrius. Här är det Maja som poserar, mamma till Q-kullen och farmor till Z-kullen.
 
Juni
Ja, redan i juni hade jag klickat in samtliga åtta raser som jag hade planerat in i min vidareutbildning. Man får nämligen inte göra fler på ett år. Så det vart ett riktigt flyt och tänk så roligt jag hade efter vägen! Tusen tack alla domare som stått mig bi :-)
 
Juli
En hel dag med syskonen på Göta kanal. Överlägset allt annat denna sommar och sitter kvar länge i kroppen...
 
Helgen i Tvååker blev ett av sommarens finaste minne. Här hade jag turen att få döma Staffarna på fredagen och border, jack russell och parson på lördagen, bägge dagar i strålande sol. Njöt också av att döma juniorhandling som jag aldrig tidigare gjort. Träffade nya vänner och umgicks med trevliga domare. Njöt också Varbergs fina stadshotell där vi fick ett av de nyaste rummen detta år. Vilken helg! Och vilken kontrast till husvagnen i Piteå i början av juli. Den härliga norrländska lyxkrogen. Tänk vad man får vara med om!
 
Augusti
Branden. Det är det största minnet från augusti i år. Röken spred sig längre än vad man trodde var möjligt. Här har jag fotograferat den hemma hos oss. Röken i bakgrunden. Branden i Sala.
 
Men också den fantastiskt trevliga festen som Johanna, Elis och Per bjöd på när de fyllde jämt alla tre i år.
 
September
Dagens dubbel i Högbo blir minnet från september, först ut på förmiddagen Bombax Quilla CERT, CACIB, CHAMP och BIR, på eftermiddagen B. Baryton BIS på Gästrikebordern.
 
Oktober
Det får bli en dagens dubbel till. 12 oktober får B Zulthan Charlie (fjärde) med Johan och B Acapella Aska (första)varsitt cert i Sundsvall. Nya generationen Bombax är på gång.
 
November
En mycket trevlig domarkonferens som Svenska Terrierklubben anordnade får bli minnet för november 2014.
 
December
Och så var det första manusförslaget på avhandlingen inskickat... det glömmer jag aldrig...
 
och inte heller det vackra BIS:et på Stora Stockholm i år, både hund och domare i topp!!!
 
Vi har haft många sociala höjdpunkter även i år, men umgänget runt ringen har varit mindre eftersom vi ställt ut på allt färre utställningar i år bland annat pga. min vidareutbildning. Att vi ändå kunde bli Årets vinstrikaste uppfödare är helt makalöst. Det tråkigaste vi har varit med om i år är att husbilen gick sönder redan i april och att vi inte kunnat använda den på hela sommaren... Vi hoppas nu att 2015 blir lika fantastisk som vi planerar att den ska bli... Gott Nytt År alla vänner och nära som gjort 2014 till ett good-life-year för mig och min man... och ja, ni ser säkert själva vad detta år gjort med mig och jag med det  😉 💕
 
Nyårsafton 2014
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Liten Tuva finns på bild...
 
 
 
 
 
 
 
 

🌅 Om att sakta komma tillbaks till livet igen...🌛

Kunde inte riktigt somna igår kväll heller då hostan verkar göra sig mest påmind då och när jag väl somnar så sover jag inte särskilt bra, kallsvettas, som att växla mellan varmaste Afrika till kallaste Nordpolen på samma plats, i samma rum på ett ögonblick och tillbaks. Men så några djupa morgontimmar då man på något plan inser att det bästa är att sova bort eländet 😇! Och tack alla ni som skickat krya-hälsningar, jag är helt övertygad om att de hjälper, precis som mina änglar som håller "ett stråk precis här, där vildsvinen inte går".
 
Och mat har kommit att bli ett överskattat fenomen härhemma, ett par skorpor till frukost, lite nyponsoppa på dagen och sen kommer det en svag illamåendebris som ett brev på posten. Både CG och jag kickstartar Beach 2015 med att gå ner några kilon 😎! Jodå, ni ser att humöret är upp och att jag nu känner att det går sakta framåt mot mindre förkylning, illamående, kraftlöshet och trötthet. Piggare men inte pigg, hostig men inte så lungorna åker ut. Kraft men inte så jag orkar flytta berg... ja, ni förstår. Man törs tro att det snart är helt bra.
 
Det som får mig att må som bäst är att få vara ute i naturen och i det underbara vinterljuset. Och det gjorde vi med besked idag. Eftersom CG i princip är återställd nu så tog vi inte mindre än en nästan tre timmars promenad i solen. Vi gick i princip ner till byn och tillbaks och spankulerade i sakta mak, insöp solen, nosade på varenda doft efter först ena vägrenen och sen på tillbakavägen den andra. Det var mycket nyheter på väg till byn...
 
Så imorgon är det då årets allra sista dag. Härligt. Visst gör det något med en när det blir den första dagen på ett nytt år. Förhoppningar, planeringar, önskningar och en massa annat. Åtminstone med mig. Jag kommer att skriva om mitt år på mitt alldeles särskilda och personliga sätt och inte (det i och för sig lite småroliga) med de automatiska Facebook-funktionerna. Mitt år har ju varit så mycket mer än så. Så jag hoppas att jag orkar med en lite längre blogg imorgon. Vi ska inte göra något särskilt alls imorgon utan krya-på-oss-och-kom-tillbaks-till-livet-projektet fortsätter överst på agendan. Vi hoppas på långa promenader i ljuset förstås.
 
Men nu måste ni följa med oss på våran underbara vinterpromenad ner på byn! Lev väl, lev vinterljus...
 
Dagens bilder talar för sig själva...
 
Här har jag framför allt försökt fånga det ljusblå ljuset på himlen...
 
 
 
 
 
 
Här försökte jag fånga en vacker himmel igen...
 
 Alldeles strax på byn...
 
 
 
Och nu har vi vänt och nosar igenom varje kvadratcentimeter på den andra sidan...
 
 

 
Ni ser ängeln?
 
 
Så otroligt magiskt väder det var idag, när vi gick hem så hade solen både gått ner och sken över trädtopparna... som att vandra i ett dataspel...
 
...jag kanske inte orkade skriva alla de där mailen jag borde skrivit eller ringa de där samtalen jag skulle men jag kände ändå att livsandarna började vakna från sitt slumrande idag... 
 
 Hoppas vi får många sådana här fina dagar framåt nu...
 

☀⛄ Vilken röra det är nu med allt...✴🌌

Fast  egentligen känns det nog bara så för att vi är slutkörda i förkylningar och vinterkräksjukor både CG och jag. Även om CG är på bättringsvägen sliter det på kroppen inte minst hostan som håller på att slita lungorna ur en. Bara vinterluften stillar den en stund.
 
Jag hade jättesvårt att somna igår kväll pga. lätt illamående och hemsk torrhosta. Sen när jag väl somnade sov jag i princip till tio. Det var verkligen behövligt men kände mig varken utsövd eller pigg, snarare matt och kraftlös.
 
Så någon resa till Stockholm och frissan blev det inte idag. Däremot fortsätter historien om CGs bil. Den fick en ganska intressant vändning idag. För er som missat historien var det så att en lastbil fick punktering mitt på E4an den 23 november och det flög ut en massa delar på vägen som ett antal bilar hann köra in i innan vägen stängdes av. Vi tänkte inte så mycket på det då annat än att vi hade änglavakt att vi hade CGs lite höga bil och inte låga Saaben. Men häromdagen sa någon att det där borde ni inte behöva betala själva, ring och kolla med polisen och det var precis vad jag gjorde idag. Och check, fanns där inte en händelserapport i ärendet och flera bilar hade råkat illa ut. Så har vi lite tur nu får vi tillbaks hela självrisken.
 
Sen var den energin slut men hemma står nu äntligen två bilar igen. Det är trots allt mitt i djupa skogen detta och inga bussar, så vi är helt enkelt beroende av två bilar.
 
Och Maria har fått rapporter om att Embla har varit synlig...
 
Nu orkar vi inte så mycket mer. Vi får allt vila lite mer för att bli friska verkar det som, lev väl, lev årets slut...
 
Tack och lov för naturens kraft...
Det var ovanligt fint ljus ute idag i kylan...
Det var sol och fin färg på himmeln...
 
Mysigt tycker hundarna...
 
 
 Snipp snapp snut så var dagen slut...