🧡 Så var november månad äntligen slut...🧡

Så fantastiskt skönt, årets absolut tråkigaste månad slutade trots allt väldigt trevligt, det gör den för det mesta eftersom syster yster fyller år idag. Så vi kan avsluta månaden med lite middag och umgänge, inte alltid för ibland krockar det med jobb, men inte idag, vi var där redan vid halv sex och åkte inte hem förrän flera trevliga timmar senare...
 
Pappa och Petra var också där, som man inte träffar så ofta! En trevlig kväll i mörkret...
 
Nu går vi in i julens månad, det blir trots allt lite lättare med pynt och ljus i fönster och i trädgården... och nu är det bara 21 dagar kvar tills det vänder och går mot ljusare tider, något att längta till ... 🧡
 
Grått och mörkt, korta dagar, slask och isgator, inte min favoritårstid... ännu viktigare blir det att hitta guldstunder i vardagen, som kvällens middag med familjen... ❤
 
Guldstunder får vi också tillsammans med våra fyrbenta vänner, här Zirhie som alltid laddar med en pinne på promenaden... det fick bli en lång prommis idag, jag behövde lång uppladdning... 
 
 

❤ Om hur vi skickligt fyller dagar i mörker med ljus ...💜

Så meningsfullt att få ladda dagen med en resa till finaste Gävle, en stad i hjärtat, och att få långluncha med Sara som jag har en så lång historia med, den närmar sig väl 10 år nu?
 
Som "gamla" kollegor på högskolan i Gävle fick vi superfin kontakt och har i stort bevarat den - med undantag i perioder när "livet kommit mellan", men vi har alltid hittat tillbaks och vi brinner bägge för högskolepedagogiska frågor, som vi alltid återvänder till och vänder ut och in på... 
 
För visst är det märkligt ändå att vi undervisar så mycket som universitetslektorer, men nästan aldrig talar om det... om undervisningsinnehåll, form och kvalitet, om våra studenter ... 💜 
 
Den 11 december ska jag på en anställningsintervju på Södertörn (jag är rankad som nummer fem och har fyra väldigt kompetenta sökanden före mig så jag räknar knappast med att få tjänsten) och i intervjun ingår det att hålla en provföreläsning - märkligt i mina ögon, för i min tjänst som lektor är föreläsningarna ungefär en promille av det jag gör... jag uppfattar det som om vi hela tiden lever i fel tid och missar den postmoderna, den posthumanistiska och den "post-ismiska - tiden", dvs. tiden då det inte är meningsfullt att "isma" sig... 
 
Nej, i Saras och min kvalitetslunch framkom så oerhört många platser i den akademiska världen där man helt bortser från vad som är meningsfullt ... så tänk vilken ljus dag det blev i det filosofiska rummet, trots snöglopp och mörk eftermiddag... 💛
 
 
 
 
Gävle i mitt hjärta, vilken fin stad och så trevlig syskonträff 2018 vi hade här... 
 
Dagar som laddas i hjärtat, med de närmaste jag har, syrran Marita och bror Lars... ❤😚

💜 Om vår finfina huvudstad, som ligger så himla långt bort... 💛

Jag började egentligen att jobba i Stockholm, vår fina huvudstad, redan på 1980-talet, jag fick frågan om jag kunde tänka mig att undervisa i WordPerfect, ett av de allra första ordbehandlingsprogrammen som fanns, och eftersom jag vid min allra första kontakt med datorer blev helt såld, så kunde jag lite mer än min omgivning ganska tidigt... (mitt trevliga möte med Eva igår lockade fram minnen och tankar)
 
Så jag startade min pendling från Uppsala till Professional Systems i Akalla för länge sedan 😊 men på den tiden var bilen helt självklar, det fanns absolut inget annat alternativ, köerna fanns redan då som fenomen, men om man ville spara tid kunde man ordna med make-up när det var stopp...
 
Jag älskar verkligen att tillbringa tid i Stockolm, det är dagens poäng, vår finfina huvudstad, alla vackra hus, mysiga gränder och pulsen, den som bara finns i Stockholm - men - det är så himla långt till Stockholm, särskilt dagar då alla tåg krånglar, då det tar tre timmar att ta sig dit, då man inte kan vara helt säker på att man kommer hem, dagar då Stockholm känns längre bort än Härnösand... 
 
Sedan jag gick med en pendlargrupp på fejjan har jag information om läget om resorna mellan Stockholm och Uppsala och såg redan igår kväll att det var ett omfattande signalfel och att tågen stod still redan igår och även imorse, vad göra nu? Väljer då att åka till Arlanda och ta Flygbussen till Cityterminalen... Lutar mig tillbaka och tänker att jag har gott om tid - men sen kommer vi till Rotebroavfarten och en olycka som precis skett där, ambulanser och poliser, och minst en halvtimmes försening... 
 
Trivsamt att resan hem blev både tillbakalutad och avslappnad, nästan tyst och lugnande... trots allt, vår fantastiska huvudstad ligger allt för långt bort, är allt för svårtillgänglig för oss Uppsalabor... vilket dilemma ❤💜
 
 
Tur det finns alternativ, kommer fram - så småningom... 
 
Buss är också ett bekvämt sätt att resa, men olyckan på E4an idag försenade oss med en halvtimme...
 
För visst är huvudstaden staden av städer? Njuter när jag får vara där... men inte när jag ska resa dit... fick dock en fin dag tillslut, en kvalitetsdag med studenter och min fina frissa - hur många år är det nu? 30? Kram ❤