... har jag berättat om min kvarnsten...

...jo jag har en kvarnsten om min hals... minst en, kanske fler om jag tänker efter, vilket jag försöker undvika eftersom alltför många kvarnstenar kan få nacken att gå av och den är ju svag som den är med en trafikolycka i minnet...



... men jag har också solstrålar som på något sätt ändå uppväger dessa kvarnstenar... dessa solstrålar som inte väger ett dugg och inte belastar något alls i livet utan bara smyger in i kroppen ... och gör att man tar fantastiska språng i livet... upp... och ibland fram... men inte alltid nödvändigtvis... som tur är har jag mest språng i livet just nu...


... jag kan inte låta bli att höja mitt nya jobb till skyarna... känner mig priviligierad som fått ett så fantastiskt jobb som innebär glädje och utveckling och bekräftelse varje dag... jag önskar verkligen fler kunde få det...

...ibland på morgnarna möter jag någon av våra städerskor och tänker alltid... varför städar inte jag... och varför är det inte du som går till detta fantastiska utvecklande jobb... vad är det som gör att vi väljer så olika vägar i livet...


... imorgon ska vi äntligen få åka upp till stugan igen... vad jag känner mig ofullständig utan Borka... nu är jag inne i en läsperiod och kan därför vara varsomhelst i världen... och vilken plats kan då bli bättre än Borka...

... för drygt två år sedan förespådde jag ett antal händelser som idag har slagit in... jag är egentligen inte ett dugg förvånad över det... det jag är mest förvånad över är att jag inte känner något som jag trodde jag skulle göra... inte någonting... inte ett uns skadeglädje...

... en lurig räv, en härlig dag på jobbet o mot Borka...


... i lördags var jag med om något av det märkligaste någonsin sedan jag började med hundar ... på kvällspromenaden var Embla lös (som vanligt) o stack iväg efter ett spår (som vanligt). Efter ca 30 minuter kommer hon knatandes i skymningen (som vanligt) o alldeles i hälarna på henne en vacker räv. Hon var inte ett dugg besvärad utan knatade vidare i lugnt tempo med nosen i vädret - och räven alldeles efter. Kan Mickel möjligen vara kär? I onsdagskväll var samma räv utanför vårt staket och jag säger till min man - titta det är en räv precis utanför staketet - nu kommer Embla säkert vara borta flera timmar lös o ute som hon var) ... men icke... Embla satt redan utanför dörren så antagligen följde han henne till dörren även då  ♥  ♥  ♥... naturen är helt fascinerande...

För er som inte vet så mycket om hundar och rävar kan jag berätta att Embla är en Borderterrier och de är uppfödda för att JAGA räv. Och Embla älskar att jaga räv. Det är det bästa hon vet... vad som hände i skogen kan jag bara spekulera kring - tänk er detta scenario (Embla är iaf 12 i år):

Embla sticker iväg på ett efterlängtat rävspår... någonstans efter spåret står en ståtlig Mickel Räv... han säger - Oh, om jag vetat att jag skulle möta något så vackert i denna anspråkslösa skog hade jag förstås tagit mitt bästa rakvatten i morse... tja hörni, vad skulle ni säga om en sådan replik ...













Efter en supertrevlig (om än lite väl tidig - 04:30) dag i Svenska Grythundklubben fick jag åter förtroendet som föreningens sekreterare - det tackar jag för och det gläder mig. Jag hoppas verkligen jag kan bidra med något framgent... Jag har innehaft denna post tidigare. Jag blev vald i mars 2007 till föreningens sekreterare. I början av april 2007 fick jag åka akut med mamma till sjukhuset för misstänkt stroke, men det var inledningen på hennes frontallobsdemens (detta vet vi idag)... två veckor senare råkade jag ut för en whiplash-skada med sjukskrivning och smärtor som följd... i mars 2008 var jag tvungen att kliva av uppdraget. Det känns härligt att kunna gå tillbaks igen efter att vi fått rutiner kring mammas sjukdom och ordning på nackskadan...



Dagen idag på jobbet har varit (som ungdomarna säger) helt sjukt kul.... Jag började med att avsluta en högskolepedagogisk kurs där vi hade en mycket trevlig genomgång av alla papers som presenterades... jag tror alla påverkades av en positiv stämning... mitt i avslutningen fick jag avbryta för att informera om mitt nya uppdrag hos cheferna och fick mycket respons och idéer (tack för det om ni läser detta!)... tillbaks till kursen... fortsatta intressanta diskussioner... sen ett lunchmöte med en av mina nya kollegor på jobbet (det blev ju två sådär bara) och trevligt och inspirerande - nya tankar och idéer... skulle ljuga om jag sa att jag inte är socialt orienterad på jobbet ...



Så var det alltså inte :-)

Nästa möte minst lika trevligt med annan kollega för att diskutera arbetsfödelning och tjänsteinnehåll... varför kan vi inte göra detta över en bit mat, några fler kollegor och ett glas rött...

Sista mötet för dagen med chefen... känns som vi är på samma våglängd och tänker på samma sätt... är glad över mitt nya jobb och mitt nya arbetsliv på halvtid... verkligen... jag ångrar inte en sekund att jag sökte detta uppdrag!

Och på fredag är vi äntligen äntligen på väg till Borka...

... en helt galen vecka... o massa musik...

... som bara försvann mitt i en plustemperatur, en snöstormsdag som ett bakslag och några soliga dagar med lite kyla... ja veckan som gick passerade nog snabbare än de normala veckorna känns det... och tänk att jag levt i cirka 2472 - tvåtusenfyrahundrasjuttiotvå - veckor... var i hela världen tog dessa vägen?...


... musik är iaf det som präglat nästan alla dessa veckor... jag är född i toner och lever i toner... är till och med intrasslad i toner ...
http://www.youtube.com/watch?v=h8VGQTtENSs&playnext=1&list=PL208A55C6A4FEDA86


Den spelade jag dagligen i början på 80-talet när jag bodde i Skuttunge första gången och hyrde en sommarstuga i Örke som det heter och jobbade på Årstagården, ett av Uppsalas ålderdomshem...

Ja inte vet jag om det var bättre förr eller hur det var men att veckorna rusar iväg är helt klart... Johanna får veckans mysfaktorpris denna vecka... och några jobbarkompisar förstås... ingen nämnd ingen glömd...


1981 var jag och en tjejkompis ute på tältsemester... dalarna... lärde känna Werner och Rainer från Schweiz ... åkte dit och åkte skidor och gick på disco... åt ostfondue... stavas det så? och vad dansade vi till?
http://www.youtube.com/watch?v=YTGiyQRG2EE&feature=fvst
och tappat kontakten... synd 

...ser framemot Borka och havet nästa helg... havet är nog en egen musikart...



... musik - kan man leva utan?

... förmodligen inte...