... och nu tror vi på en ljusnande framtid...

för berättandet. Idag har jag haft en så trevlig föreläsning med ett gäng studenter om livsberättelser och fenomenologi. Jag som mött ganska mycket motstånd med mina utgångspunkter. Ska bli spännande att se hur fortsättningen blir. Min vän i Wasa är där nu och jag längtar till att få åka dit igen, det blir inte denna gång, men nästa kanske.

På jobbet är jag utan både dator och telefon, det kändes vilse att kliva in på ett nytt rörigt arbetsrum med möbler runt varje vägg, men inga sittplatser eller annat nödvändigt. Fort hem och följde upp föreläsningen på BB. Snart är det träning igen.

... träsket stabiliserar sig...

o plötsligt ser man att det abnormala är det normala - voine voine - längtar till grannlandets kunskap om relationer och människors olikheter.

Tränar, pustar o stönar men inte lika mycket som förr, får nog lägga in en högre växel - skönt!

Har inlett en ny relation - Husserl och jag - Nietzsche - ledsen men du får stå tillbaks ett par månader - inte i mitt hjärta egentligen, bara en stund i min hjärna.

Nu blir det bara bättre o bättre,
MVS


Stilporträtt Wasa. Från https://www.abo.fi/student/media/2401/agricolasned.jpg

... när Skaparen grubblade...

så grubblade han på hur människan skulle kunna ge glädje och solsken på jorden. Han vandrade fram och åter i sitt lilla rum på klostret på ön Skiathos i Grekland, han vandrade och grubblade, grubblade och vandrade... fram och åter... efter 2 års vandrande kom lärljungen Jakob in i rummet och frågade - Herre varför denna vandring - varför denna isolering ... och herren svarade ....

***
Shit, vad det där brändes, hua - råkade sätta ner foten på en eldhärd, den syntes inte - det luktade inte ens rök, det fanns ingenting som förvarnade att jag kunde bränna mig - stupid blondie (jag alltså) - ta på lite bättre skor nästa gång du rusar ut i träsket ;-)