🐱 Kattjakt på schemat idag 🐱

Det låg en stor katt i kanten vid torpet och blängde på oss när vi närmade oss. Det tog ett bra tag innan Zirhie upptäckte den, men sen blev det full fart och Tuva efter. Ecco stannar än så länge med oss. Vi knatade vidare och Zirhie anslöt efter ett kort tag.
 
Vi passerar några stugor på dagsturerna, den första har vi döpt till plommontorpet eftersom det bjuder fantastiska plommon vissa år, tyvärr inte alla år. Efter plommontorpet kommer vi till ödetorpet som inte är öde längre. Men när vi flyttade hit hade det stått tomt i över 30 år. För några år sedan köpte en närliggande gård upp ödetorpet och nu har de gjort det till en jaktstuga istället.
 
Så slutligen passar vi sommarstugorna, som vi säger, de är relativt nya i förhållande till torpen. Det är en familj med sin dotter som har varsin stuga, dvs. mamma och pappa har en och dottern en stuga. De har byggt dessa själva. Där går vi förbi också i princip varje dag. Idag upptäckte Zirhie något under en av stugorna, vi stannade inte kvar och tittade vad det kunde vara. Men roligt hade hon. Och hon blev lite senare än oss hem.
 
Mycket jobb idag, en lagom kicka-igång-måndag med världens bästa pass som avslutning. Kylslaget har det varit idag. Som om vårvärmen kom av sig lite. Lev väl kära bloggläsare. Imorgon ska jag besöka fina familjen (det är Johanna, Elis, Alex och Tobias) och på onsdag ska jag till Hudiksvall för att göra ännu en livsberättelseintervju.
 
 
Tuva tar paus...
 ...och undrar förstås vad Zirhie skäller på...

☀ En underbar söndag...☀

Det blev en härlig söndag idag trots att Blåzza flyttade hemifrån. Tur är att det är nära, bara fyra km bort. Det var ju så att Kristina hela tiden varit så förtjust i Blåzza så när vi skulle till England var det ju bra om hon kunde hjälpa till att passa henne. Och där tog hon huset med storm. Både Airdaleterriertjejerna och husets herre föll pladask. Så när vi hämtade henne blev det ett stort tomrum i huset. Efter mycket övervägande erbjöd vi då att Blåzza skulle få bo där som foderhund, men jag ville ha några dagar att mentalt ställa in mig på att hon skulle flytta.
 
Och igår kände jag att jag hade fått alldeles tillräckligt med tid och att jag nu var mogen att släppa ifrån mig henne. Gotjejen och bustokan våran. Följ hennes äventyr på den trevliga bloggen danvikstjejerna.blogg.se!
 
Ja, så var det sommartid då som gällde. Pappa ringde och ville ha lite förmiddagsfika - det var en härlig överraskning. Städningen hade vi planerat att göra så det blev både golv och bänkar och ja, ni vet allt sånt som behöver göras emellanåt.
 
Efter mysfika med pappa, leverens av Blåzza så tog vi en tur med hundarna i solskenet. Men så tomt. Ecco somnade av allt ståhej så han vägrade gå med, det var Zirhie och Tuva som var med idag på tur. Nej, det får inte bli någon vana... det är så tyst så man kan tro att det inte är en enda hund hemma. Blåzza livade verkligen upp...
 
Senare var vi och hämtade husbilen, så nu står den hemma och väntar på invigning. En lugn kväll blev det tillslut. Jag har klottrat ihop ett brev till min överklagan av förvaltningsrättens dom samt fixat till inbjudan till Bombaxdagen.
 
Ha en finfin vecka kära bloggläsare! Kram och tack för att ni tittar förbi!
 
Sista natten med gänget... Blåzza myser med husse sista kvällen i gammelflocken...
Zirhie njuter hemma-bäst...
 
Bästa vännerna gosar ihop sig inför natten...
Stunder att sakna...
Härliga dagar i vårtider... Zirhie går hela tiden parallellt - kan knappt skönjas bakom buskarna...
Vi är precis vid åteln nu och här ser vi maten till grisarna, men inga grisar tack och lov...

🐶 Ordningen återställd, Zirhie har kommit hem 🐶

Vi tog en liten tur i det fina vädret, det blev Hälsingland och Iggesund där Hjalmar skulle lämnas och Zrhie hämtas. Vi packade in hela flocken inklusive lilla Ecco och styrde kosan norrut. Det är härligt att åka bil med våren utanför fönstret. Det dröjer inte länge förrän alla i bilen sover. Utom chauffören förstås 😊. Det är skönt att ha Zirhie hemma men det blir tomt utan Hjalmar. Vi har haft honom så mycket nu och tagit med honom på resor överallt, bott på hotell, åkt färja och båt, så han blir liksom en naturlig del av vårt liv. Tur att han snart kommer tillbaks och att vi har lite resor med honom inplanerade.
 
Idag hade vi tid med en fikapaus hos Schelins och kunde sitta ute i solen och njuta. Det var årets första utefika faktiskt och visst smakar kaffe bäst utomhus? Anna-Lena hade bakat supergott bröd utan socker och mjöl så en god macka med gott samvete kunde jag ta till kaffe. Det händer aldrig kan jag säga! Tusen tack!
 
Därmed var alla hundar väl avrastade när vi styrde kosan söderut igen. Zirhie var väl inte helt övertygad om hon skulle följa med eller inte. Och det var nog inte Blåzza heller som gick igång med Zune på parketten. Hemma känner de sig hundarna när vi kommer till Iggesund.
 
Resan både upp och hem gick utan några missöden eller annat. Det var bara att köra så vi var hemma en bit före mörkrets inbrott. Nu ska vi koppla av med lite lördagshäng i soffan och sen händer det en massa spännande saker imorgon. Bland annat kommer husbilen "hem".
 
 
Det här är Bambam - NO CH & SE CH Bombax Bäska Droppar. Han föddes i vår be-back-to-business-kull, dvs. efter några slumrande år för kenneln föddes A- och B-kullarna 1994. Bägge kullarna var efter vår nya import "Haggis" Baillieswells Auchentoshan. Han var engelsk champion och min 30-årspresent. Innan dessa två kullar kom föddes också U-kullen (med många härliga valpar som alla såldes), W-kullen med stjärnan Whats On (mamma till B-kullen) och X-kullen med Xcalibur i spetsen. Efter det föddes Y-kullen med tjejerna Ystra och Yrhätta. Yrhätta har en alldeles egen historia som jag ska berätta så småningom och i Z-kullen föddes Zigma - Mandy som flyttade till Axbor.
 
Bombax Black Ribbon "Bert" skrev historia när han som tredje borderterrier någonsin vann Best In Show alla raser. Han erhöll på sin tid certrekordet för hanhundar. Bert vann också två terriergrupper. I A-kullen föddes fem valpar varav fyra blev champions. Och pappa till bägge kullarna -  Haggis - vann vinstrikaste avelshane fyra år i rad. En sån hane skulle jag vilja ha igen!
Haggis", min första engelska champion importerades 1993.

Nästa kull som presenteras är C-kullen, född 1995. När det blir, det vet man inte riktigt.