🎆 In och ut ur hjärtat och livet... 🎋

Idag var det dags för ännu ett härligt trepartssamtal. Studenten S går sin femte termin på förskollärarutbildningen och jag har följt henne från första terminen. Hon har en härlig handledare också så det var riktigt mysigt och varmt att ses igen. Nu är det redan 1,5 år sedan. Och så är det sista samtalet. S blir klar förskollärare till sommaren och hon behöver inte ha fler trepartssamtal. Hon är en av "mina" toppstudenter, en som kan förändra och förbättra "världen", hennes handledare höll med, jag hoppas att hon kan tänka sig det, vi saknar förskollärare inom akademin... så är min vardag, studenter som går in och ut ur hjärtat och livet... lite vemodigt att sätta sig i bilen och styra kosan hemåt...
 
Stannar till på City Gross i Gränby, noterar så fiffigt det är med att handla på egen hand, älskar att blippa, hör kassörskan vid utcheckningen - har ni scannat? Scannat? svarar kunden, blippat, säger kassörskan, ja, blippat ja...
 
Så laddar vi om och åker hem, jobbar ett par timmar, nja, tre timmar kanske... men i mellanrummet hinner jag ha ett kreativt samtal med min nya chef... plötsligt är jag hemma på gården och så ser jag hur ytterdörren öppnas (av sig själv) och hela flocken kommer utrusande (utom Zhimon), jag måste nog sluta nu chefen, det kommer en hög med hundar här... ja. ja, svarar hon som själv har hund, som sagt...
 
Vi toppar torsdagen med pyssel och samtal, med mail och beslut som måste fattas, med sammanhang som måste väljas, med det ena och det andra, så lev väl, lev i hjärtat...
 
Vi pysslar advent och tänder ljus och hämtar tomtar... så trivsamt...

✨ Dagar i alla möjliga lågtryck... ✨

Regnet har verkligen provocerat idag, det har smådroppat, vräkt rakt ner, vräkt ner från sidan, blandat sig med snö och lagt sig som "klet" på bilrutan... vet inte riktigt vad jag ska tycka om det... men trött är jag och undrar om det kan bero på det..
 
När jag hade min urtrevliga Interkulturella handledningskurs igår kväll visade det sig att vi var många som var trötta och vi trodde att det kunde bero på just vädret... eller hur...
 
Bara att köra bil i ständigt regn och smuts, vindrutetorkarna och spolarvätskan måste hela tiden var på topp...  kräver "sin man" (hm - vad är det för uttryck egentligen?) - att ha koll och gilla läget, mycket man behöver tänka på, även ljusslingor och tomtar, reflexer och ficklampor och pannlampor, dagar mot första advent och kennelfikat...
 
Men långt innan dess har vi ju faktiskt två arbetsdagar kvar på veckan, torsdagen som inbjuder till ännu ett härligt trepartssamtal, fredagen som inbjuder till möten och till avslutningsseminarium med favoritstudenterna, hur ska jag klara mig utan er nu? Kram 😘😉
 
Vi lever med andra ord väl, trots mörker och provocerande väder...
 

En av anledningarna till att vi lever väl... småtassar...
 

Vi håller oss också på topp när lågtryck efter lågtryck drar in över Skuttunge... (bild från 2015)
 

Pratar ihop sig en stund (delar vi på pinnen?) innan...
 

...det är dags att sova... Blåzza och Chilli softar ner efter lågtrycket (året var 2013) så härligt det är - livet med djur...och nu är det nog ganska säkert att Blåzza blir mormor i början av 2018... så njutbart...
 
 
 


 
 
 
 

☔ Dagar i regn... ☔

Dagar i regn... gråheten är verkligen helt kompakt, det slaskar och smutsar, det lerar och det mörknar, det är nästan en outhärdlig tid att ta sig igenom, men på något sätt orkar vi, njuter en tisdag i sovmorgon, i en glad promenad (hundarna bryr sig inte det minsta om vädret) och så en fantastisk eftermiddag/kväll på den interkulturella handledningskursen i Järfälla... till nästa gång och den sista gången - ta med ett etiskt dilemma...
 
Den sista gången är kanske den bästa gången? Dvs. när vi verkligen går in i alla etiska dilemman vi ständigt ställs inför i vår lärargärning, jag står inför ett just nu... ska jag väga det ena eller ska jag väga det andra...
 
Från det ena till det andra - jag får nästan 50 mail om dagen till min privata mailadress, i söndags eftermiddag tog mailen plötsligt slut, förstås noterade jag det men tänkte att det löser sig, med full fart i arbetslivet har man liksom inte riktigt tid med datatrassel (som jag ständigt haft denna höst)... så foka på eldarna som brinner och hantera allt i prio-ordning...
 
Men så började jag förstå att folk runt om försökt maila och det började studsa... ringde leverantören och fick svaret (som jag hade glömt) att vi hade "roten" till vår adress i USA på networksolution.com... gick in på hemsidan imorse och insåg (efter lite googlande) att klockan var ca 3 på morgonen i USA (inte överallt dock)... så något svar på mailen räknade jag inte med...
 
Men efter dagens arbete landade jag återigen på köksstolen, kikade in på networsolution igen och fick upp en pop-up-ruta som inbjöd till chat - check, my way to business ...
 
Så glömmer jag förstås Nordeas nya rutiner - dvs. att det inte går att betala med kortet på internet förrän man gått in på deras hemsida, loggat in och låst upp 60 minuter... bra eller dåligt?
 
Nu har vi eposten på plats igen.. så skönt, det kanske är just sådana problem som gör att vi klarar av att leva dagar i regn...
 

Dagar som denna i grå och mörk och trist vardag så längtar vi både snö och jul och hundar i våra hjärtan, Rosso - som blev nästan 18 år, här en underbar bild från Näsviken, där hade vi de allra flesta vintrar snö och vit jul... det klart vi längtar tillbaks till Hälsingland, hälsans land, extra mysigt blev det med ett bonussamtal med Gudrun på hemvägen, dags att ses snart, kram