🎂☀ Om allt ljus på oss och 10 artiklar om dagen... engelska... ✴❇

Idag blev det tidigt. Toppen - tid för text! Mer text. CG stack iväg för ett domaruppdrag, därav klockan på ringning i morse. Upp och hoppa - ordagrant. Så fick jag dela promenaden i två eftersom Aska inte är helt snäll med Zirhie. Så det blev brudarna bus först och Aska sen. Fullt med jägare överallt, gröna mössor med färgade band, skott i skogen och hund som driver med skall. Vi var helt enkelt hänvisade till vägarna idag igen.
 
Efter en effektiv förmiddag blev det till att uppvakta systeryster på dagen D. En härlig eftermiddag med hela familjen. Det vankas jul och det ser vi ju framemot, då får jag ju dessutom ledigt i princip. Lite försmak var det idag. Men vi tar det när det kommer.
 
I morse räknade jag ut att jag måste fixa 10 engelska artiklar per dag om jag ska hinna, så ni förstå att jag är glad för två lediga helger så jag kan arbeta. Men som sagt, det är första gången jag tycker att det är både kul och intressant att ta del av annan forskning. Så klockan står på ringning vid sju. Att lägga i ytterligare en växel nu känns inte helt fel heller. Det är ju bara tre veckor kvar till deadline.
 
Och se blev det inte lite lucköppning i molnen igen idag. Härligt. Nu laddar vi om för en högintensiv arbetsvecka som dock börjar med gröt hos Alex och hans föris imorgon. Det blir uppträdande och risgrynsgröt. Det ser vi framemot! 💕
 
Lev nu en härlig vecka i december 2014. Såna här vintrar får det gärna vara fler av. Ingen snöstorm, inga dikeskörningar eller sönderfrusna värmeelement i bilarna. Jämt framkomligt och ingen risk att inte kunna åka vart vi vill när vi vill. Härligt.
 
Tack för titten och välkommen åter!
 
Har ingenting emot några minusgrader. Det kan ju bli en vit jul ändå, det ser man ju tydligt, eller hur?
Och se så fint ljus det var på himlen idag...
 
 
... och så mycket skoj det fanns på vägen att bära på...
 
Allt ljus på oss, här spricker solen fram så vackert när jag är på väg till systeryster... vilken fin present från vädergudarna...
 
När vi frågade Alex hur gammal mormor var då svarade han åtta, vilken härlig ålder när man, förmodar jag, tycker åtta år är gammalt...
 

🌅 Om en ganska knasig tillvaro...☀

om jag lyfter blicken lite och ser på min tillvaro just nu så är den ganska knepig eller knasig eller vad jag ska säga. För det första hoppas jag att jag aldrig mer kommer att säga att det är skönt med en ledig lördag så jag kan jobba lite. Verkligen inte. Men nu menar jag det på alla sätt och vis. Jag behöver dessa helger för att ta mig igenom den sista biten på väg mot ett första mål. Jag ser med stor tillfredsställelse att jag faktiskt har två fulländade helger framför mig där jag kan arbeta i full fokus. Och som sagt, jag hoppas att jag aldrig någonsin mer kommer att tänka så. Helgerna är till för vila och återhämtning. Till för hundar och familj. För vänner och rekreation. Ledigt!
 
Inte bara jobbet hägrar, nej, helgerna med hundarna och hundäventyren drar i skinnet var och varannan helg, är vi inte iväg så planerar vi att anmäla till något så vi snart kommer iväg. Kanske får vi en härlig domarinbjudan eller en tik som löper och ska paras, valpar i huset - lycka. Och låsning i minst två månader. Dvs. alltid någon hemma... Elevtjänstgöringar, nya raser, kallad på tre nya terrierraser. Det fyller mitt hjärta med värme och glädje.
 
Att dammsuga, torka golv, gräva i trädgården ligger mig inte närmast om hjärtat kan jag säga. Jag har ställt mig i kö hos en städfirma till våren till och med. Hoppas jag får den firma jag vill ha (Malin!). Nej, att dammsuga förändrar inte världen men hundvärlden och arbetet med texten kanske kan göra det.
 
Och så skogen, som är en sådan kontrast mot den lilla datorn med den enorma kapaciteten. Så jordad, bägge fötterna på jorden, i skogen, laddar om, njuter, fryser, skrattar åt tokhundar, jakt och viltspår. Ja, har jag tur att det blir snöfritt i mellandagarna så lägger jag gärna några spår. Vi får väl se hur det ser ut. Jag får väl öppna en anmälan i så fall.
 
Ja, nog är mitt liv knasigt alltid. Lever på något sätt i makro- och mikrotillvaro utan något mellanting. Det kommer att bli ett väldigt spännande år 2015 på alla sätt och vis. Men mer om det tar vi en annan gång. Nu stänger vi butiken för idag. Det är ju trots allt Så mycket bättre... eller hur?
 
Tack för titten, ha det så mycket bättre...
 
 
 
Det var lucköppning på dagens promenad, se sån fin lucka det blev i molnen. Vi träffade jaktlaget igår (en av dem) och de skulle släppa hund i vår skog idag så vi gick på vägen idag. Det blev en dryg tvåtimmars. Underbart men sen fick de rasta sig på gården resten av dagen. Tänk vad fort det blir mörkt. Och fullt med jägare såg vi i alla bilar som for fram och tillbaks. Ute på gårdarna var det jägare med jaktkläder och orange band i mössan, så jag undrar om det var något särskilt med den här helgen? Tur att vi tog vägen idag.
 
 Se så fint vi har det i Skuttunge. Vi var i princip ända nere i byn idag och vände, en knapp mil. Härligt! Hundarna njöt och Zirhie var på strålande humör och bjöd Aska till lek (trots att Aska bet lite på Zirhie häromkvällen)  😊
 
CG ledsnar redan innan vi börjat med fotograferingen. Vi lyckas inte så ofta få till ett bra samarbete runt fotografering. Kanske kan jag prova på nytt på måndag om han är på bättre fotohumör då. Det var Aska i alla fall. Men jag gav upp 😉
 
Jodå, jag hann "kasta" upp lite adventspynt också mellan artiklarna... skönt att alla i princip fungerade...En riktigt härlig första advent önskar jag er som är här och hänger i mina knasiga cybervärld...
 
 

💐Om en vanlig fredag och fem-inisterna födda 1999... 🎂

och jobbet bara flyter på. Har systematiskt börjat gå igenom alla artiklar en efter en och upptäcker att det är riktigt roligt och mycket intressant. Vad jag mest bävar för är om jag missat någon viktig avhandling som inte dyker upp när jag söker. Jag får nog ta en dag och gå igenom aktuell forskning på svenska lärosäten innan jag sätter punkt.
 
Det kompakta mörkret fortsätter att hålla sig fast i verkligheten och någon sol har vi inte sett till. Urtrist är det verkligen och det är väl bara tur att man har fullt upp så dagarna går ändå. Vi gjorde ett avbrott för lunch på Gränby, inhandling av ny kalender för kommande superåret 2015, en bok, lite kuvert och annat. Behövde komplettera ansökan till lektoratet så tre ytterligare buntar gick iväg till Högskolan. Men nu fick jag höra att det var sju som sökte och eftersom jag inte har hunnit disputera än så antar jag att den går mig ur händerna denna gång. Men det blir jag inte ledsen för eftersom jag antar att det kommer nya chanser.
 
Men arbetet har flutit bättre än förväntat. Jag har haft bra hjälp av de författare jag haft på agendan idag. Nu blir det en lugn och stillsam fredagskväll framför På Spåret som CG röstat på att vi ska titta på ikväll. Det blir alltså inte IDOL, det får vi ta en annan gång. Med TV4Play kan man ju titta när man vill. Hur bra som helst. Det är en fantastisk teknik-era man lyckades födas in i. Det finns teknik till alla önskemål. Nu hörde jag att de tagit fram en bil som parkerar sig själv, läckert va?😊
 
Nu ser vi framemot en effektiv och varm helg blandad med arbete och familj, det bästa jag har och hundarna räknas förstås in i familjen. Lev väl, lev familj!
 
Det får bli en bild från en annan kull eftersom vi inte var så digitala på den tiden. Men gissa om jag kommer att gotta mig i jul i den kartong med fotografier som CG hittade vid projekt garaget. Härligt.
N-kullen föddes på den internationella kvinnodagen den 8 mars 1999. Det blev fem tikar. Gissa om det passade att kalla de för fem-inisterna. Så fick det bli. En fin tik, Nicolina, blev kvar på foder hos familjen Sigvardsson utanför Hudiksvall. Nicolina är mamma till vår fina Under Cover och Figaro och Frida. Så feministerna lever kvar i kenneln i allra högsta grad genom Qullen som är Nicolinas barnbarnsbarn. Och Qullens avkommor i exempelvis Blåzza och Idun. Föräldrar till kullen var  B. Knockout och B. Calorie. En riktigt fin gammal tiklinje.
 
Jag måste bara få slänga in en härlig gammal bild när tre valpar ska på valputställning i Delsbo. Året var nog 2002, kanske i januari - från vänster ses Embla, Rosso och PimPim. Tre halvsyskon och två helsyskon. Deras allra första utställning. Tänk om man vetat då vad som väntade dem i framtiden. En fantastiskt fin trio. PimPim är hos änglarna och det är Embla och Rosso också på ett sätt eftersom de bor hos en ängel på jorden - Maria!
 
Måste ju ta med en finfin bild på Nicolinas son Figaro också. Vår egenuppfödda 100e champion. (Läs CGs). Men nog så stolta är vi. I vår kennel är det inte alltid de vinstrikaste tikarna som ger våra lysande stjärnor. 🌟🌠❇✴ Snarare tvärtom. Våra sunda rejäla tikar har givit de finaste hundarna faktiskt.