🙃 Stabilare dag i Skuttunge... 😉

Fick ett meddelande av vännen och läkaren Tina som oroades över min yrsel, därefter ringde jag till husläkaren för rådgivning och den löd som jag redan googlat, gör övningar, ha tålamod, det är inget farligt och går alldeles säkert över... efter en extra lång vila i sängen på morgonen bestämmer jag mig för att gå upp trots att jag inte är riktigt stabil, känner att jag är mycket bättre än igår och tar mig till och med runt på en härlig promenad i höstsol och plusgrader, i väder som passar min själ...
 
Sätter mig och prioriterar jobbmail, svarar på det som är viktigt, spar lite med det som är mindre viktigt, umgås med Platon och Sokrates några timmar (går bra så länge huvudet är helt stilla i böckerna) innan vi slår oss ner och kopplar av framför filmen om Utöja. En tragedi, en av de mörkaste i Norges historia... filmen påminner och berör... precis som branden i Göteborg för 20 år sedan (såg dokumentärens alla delar häromdagen), bägge dessa händelser satte sig i hjärtat, jag vet exakt var jag var när jag hörde bägge nyheterna... Norge får kritik för att man inte var tillräckligt förberedd - kan man förbereda sig för något så hemskt?
 
Så plötsligt blev min yrsel en liten mindre detalj i livet, något vi överlever, vi sänder ljusa födelsedagshälsningar till vännen Lisbeth som fyller jämt idag, och tänker på nära och kära som också fyller jämt i det närmaste, livet fyller på ❤
 
Jag konstaterar nöjsamt att jag tillåts att nattsudda en extra timme, så trevligt, äntligen är man morgonpigg en period 😘⌚
 
Så vackert regnbågen inramade förmiddagens promenad i solsken och plusgrader... 
 
En fantastisk himmel som slog om från mörka moln till strålande sol... 
 
Lyckliga hundar, Zirhie saknas på bild eftersom hon helt resolut bestämde sig för att stanna hemma från förmiddagens promenad... hon får bestämma själv - kennelns personlighet, som fyller 9 år i januari ❤😘
 

💜 Vi vinglar på i oktober månads sista dagar... 💛

Idag blev det ett litet bakslag, inte lika snurrig som i söndags, men betydligt snurrigare än igår 🌀 tur att jag hann jobba undan så mycket igår, inför vårens kurser, med planering och schemaläggningar, kanske är det varannan dags yrsel, vi får se imorgon, tur att det är höstlov och lite lugnare i kalendern.
 
Det kommer i sjok, det här med sjukdomar, det kan gå flera år och man kanske får en släng av en förkylning men sen kommer det år med influensor och allt möjligt, så har mitt år varit efter disputationen, jag antar att det är ett sätt för kroppen att säga ifrån. Jag får lära mig lyssna på det helt enkelt...
 
Men bonus idag var att snön i princip regnade bort utanför mitt fönster, härligt, kanske kan vi förlänga viltspårsäsongen en månad till med lite tur 🐾
 
Vi följer med spänning talmannens arbete med att presentera ett regeringsförslag... vi följer förstås också väder och oväder, vi njuter nybadad Tuva och mitt i allt så minns vi en fantastisk helg i Göteborg med nära och kära vid promoveringen, varför tar allt roligt slut så fort 😘 nu njuter jag foton från Inger och Petra, tusen tack, ikväll några urval från Petras kamera  ❤
 
Nära och kära, här Inger med syster yster Marita ... 😘
 
 Än är det i huvudsak tomt på scenen i kongresshallen den 19 oktober 2018... 
 
Men nu har vi fyllt på, jag sitter längst ut hitåt bakom damen med den röda kjolen/klänningen... alla bilder är tagna av Petra Vikner, en av mina närmaste och också proffsfotograf 
 
Zarha myser med sina mirakel - en riktig P(ang)-kull, tiken är blå, som jag längtat efter en blå avelstik igen... ❤💜
 

🙃💙 Om snö, kristallsjuka och annat onödigt... ❄🐾

Vaknade igår (söndag) och kände inte riktigt att världen var som den brukade, jag vände mig till höger och hjärnan till vänster, världen vände neråt och kroppen åt något annat håll, ja, allt var helt upp och ner, till detta kom ett svagt illamående och när jag försökte resa mig ur sängen så protesterade alla inblandade krafter och jag fick hålla mig i väggar och möbler för att ta mig fram... 
 
Bestämde mig för att somna om och stänga av världen utanför och lyckades utan problem, sov gott väldigt ovanligt och förmodligen, onormalt länge... vi klurade på alla möjliga orsaker innan vi kvalificerat gissade att jag fått en släng av kristallsjukan (som CG fick för fem år sen inför min "stora" dag - olämpligt nog), och det är ju ofarligt, men väldigt obehagligt... 
 
Så jag stannade kvar i sängen - hela dagen, fanns inga andra alternativ, sov ännu mer, försökte känna efter på eftermiddagen och tyckte att jag var yr men mindre yr... somnade så småningom igen för natten, tur att vi byter av varandra i våra hälsoissues denna höst... 
 
Vaknar till en måndag i svaj, men betydligt mindre, har förstås redan förvarnat Johanna att jag inte klarar av att ta hand om Alex på bästa sätt idag. Så fin dag som vi planerat - på bästa födelsedagen dessutom, är redan en 6-åring, vi får allt ta igen detta någon dag, älskade unge 💕❤
 
Tar mig ändå upp, noterar snön och missnöjdar, så onödigt med snö, nu går vi mot den värsta tiden i livet, mot vinter, mot halka, olyckor, dikesåkningar, kyla, mörker och elände, allt onödigt med andra ord - tänk om vi kunde stanna i sommaren 2018, värme, sol och ljuvliga plusgrader som omger oss...
 
Och jag som önskade att spårsäsongen skulle bli betydligt längre än så här... 
 
Vi konstaterar att vi fått mer snö än på många håll i Uppland, när vi åkte mot Uppsala idag noterar vi att det är snöfritt från Svista och in till stan...
 
Visst kan det vara fint på ett sätt, lite ljus och vacker vinterhimmel, men alldeles för tidigt för mig... 
 
Och vi lever visst i en egen klimatzon, åtminstone om man relaterar till Uppsala... som hade snöfritt idag på eftermiddagen...