🎂 Om en helt vanlig tisdag, om fettisdagen och om den sista dagen i februari 2017☁

Klockan ringer alldeles för ofta alldeles för tidigt, det blir skönt med sommarlov så småningom och sovmorgon var och varannan dag... men jag ska inte klaga, har haft en trevlig dag på Gävle sjukhus i Excels förtecken. Efteråt fick jag äntligen träffa Annica och lämna över den där flyttblomman som väntat så länge, alldeles för länge... Så himla trevligt att ses igen, även om det blev lite kort. Men vi får allt ta vara på den tid som finns att få... kram!
 
Satte mig sedan i bilen för en gråmulen resa hemåt. Det var blött och slaskigt och riktigt novemberväder trots att vi redan kommit till sista februari 2017. Väl hemma fortsatte jag både med jobb och förberedelser inför kvällens introduktion till vårens första spårkurs... Det var fem av åtta ekipage som var här, tre kunde inte delta ikväll men kan förhoppningsvis komma vid nästa tillfälle. Det blev en trevlig introduktion som startade i valplådan och som även slutade där... när klockan var sju bröt vi upp och avslutade kvällen som förstås också bjöd på kaffe, mackor och semla så här på fettisdagen...
 
Nu ska jag bara vila rösten lite, varva ner och ha en lugn och vilsam kväll innan jag kryper ner under täcket och kurerar mig lite och hoppas att jag känner mig lite piggare imorgon, en onsdag i sovmorgon känns som på beställning...
 
Så lev väl, lev vanliga tisdagar, lev semlor och dagar i mars...
 
Dagarna i februari har bjudit allt från vårvärme och snöglopp till snöoväder och gråmulet, från dagar i arbete och dagar med tulpaner och längtan till vår...

😊 Om en fördjupad betraktelse av interkulturalitet, om spårspring och ljusa kvällar... 👍

När kursansvarig för kursen Pedagogiska tanketraditioner ringde mig och sa att jag skulle ha en föreläsning, rynkade jag pannan och svarade; jag vet faktiskt inte vad jag skulle kunna bidra med just på den kursen, svarade jag, jag har inte haft en föreläsning där tidigare. Temat för den veckan är interkulturalitet. Är det? svarade jag förvånat, ja, bekräftade han. Men det är ju "mammas gata", svarade jag och kände hur ett stenrös föll från mina axlar och hur en spännande glädje började bubbla i magen, likväl som hjärnan drog igång både med idéer och tankar från första föreläsningen jag haft för samma "klass" i januari. Det här blir kul och utmanande, spännande och prövande... det kommer förstås kräva både tid och arbete men ... jag är ändå i mitt esse...
 
Trots det var jag ganska spänd inför dagens föreläsning. Oavsett timmar av förberedelser så visste jag ju inte säkert om den skulle gå hem. Den skulle både fördjupa den förra föreläsningen om interkulturella betraktelser och dessutom skulle den passa in i kursen Pedagogiska tanketraditioner som handlar om pedagoger och filosofer genom tiderna... dessutom ska den vara både inspirerande, tänkvärd och rolig... Jag tittade igenom den en gång till igår kväll - sedan var det bara att gilla läget, nu blir det inte bättre...
 
Men jag hade ju inte behövt oroa mig, det blev en fantastisk interaktiv föreläsning, dvs. det var inte bara jag, utan även deltagarna i rummet som bidrog till en härlig föreläsning om fördjupade betraktelser av interkulturalitet. Dessutom kunde vi under seminariet efteråt diskutera de tre spänningsfälten (partikulär - universell, fostran - frihet och essens - konstruktion) i relation till de fyra pedagoger/filosofer som skulle läsas till idag.
 
Och innan seminariet började berättade mina studenter att seminariet som skulle starta kl. 15 var utbytt mot ett annat seminarium vilket betydde att jag kunde åka hem redan vid tre. Mitt seminarium var i stället flyttat till nästa måndag.kl 13:00. Det var ju på sitt sätt skönt eftersom jag redan igår kände att värken i halsen tilltog allt mer och natten mest bestått i att vara vaken pga. denna värk...
 
Så gladeligen såg jag att ett tåg skulle kunna ta mig hem redan 15:22 till Uppsala. Jag packar lugnt och sakta ner allt och går mot Flemingsbergs station  för att ta pendeln mot centralen, men när jag kommer fram ser jag på informationstavlan att det inte alls går något pendeltåg kvart i tre, utan först om 22 minuter. Det visade sig att någon befann sig på spåren vid Karlberg. Spårpring kallar SJ detta för. Så med lite tur kunde jag ändå ta 15:41 tåget. Tänk vad bra det är med blipp-kortet såna här gånger, när man verkligen inte riktigt vet vilket tåg man kommer med...
 
Men dagar i slutet av månaden är generösa med sitt ljus så före halv sex kunde vi gå en runda med hundarna så de fick sin sista energipromenad. Tuva är fortfarande hemma och läker sitt sår... det verkar gå åt rätt håll i alla fall...
 
Men lev nu väl, lev fördjupade betraktelser oavsett vad de kan handla om...
 
Alla höll med om att det var ett snyggt kort på mig... min inledande bild...
 

Lite skymning, dis och dimma, men fortfarande tillräckligt ljust för en sista promenad med hundarna... vilken fin tid vi går till mötes nu...
 

Hundarna for som tokar, dessutom var det något spännande som hade rört sig precis där vi går så det var variation mellan borta, nära, borta, nära, borta, men vi gick ut med fem och kom hem med fem, vilken himla tur...
 

Fina Harvey skickar en hälsning från Stockholm att även där märks det att dagar blir längre...
 
 

👍 Efter vintervilan... 👍

Söndagen blev lång och handlade om Borderterriersällskapets årsmöte och eftersom jag är med i styrelsen (föreningsmänniska som också jag är) så blev det både för- och eftermöten för min del. Så jag hämtade Ulla redan kl. 09:00 imorse och så for vi via Willys och hämtade upp Åsa för vidare färd mot Sollentuna och Scandic hotell. Där startade styrelsemötet 10:00, ett förberedande möte inför dagens årsmöte som skulle starta efter lunchen kl. 13:00.
 
Allt klickade fint i timingen och när det konstituerade mötet var klart var det ännu ljust ute! Vi repeterade morgonens runda fast tvärtom och efter att jag släppt av Ulla for jag vidare till Björklinge och handlade innan jag slutligen kunde landa på köksstolen hemma, starta bloggen, bre' mig en fröknäcke och småchatta med maken om dagen. Så bra också att vi fick till de där biljetterna G! Nu har vi faktiskt något riktigt trevligt att se framemot! Kram!
 
Vi hade två bilar idag eftersom jag hade möten hela dagen och CG skötte hundar och kom endast på årsmötet, check vad det fungerade bra. Ser tillbaks på en dag där det framför allt var så himla trevligt att se "alla" igen efter vintervilan...
 
Packar väskan, lägger fram kläder, frukost, matsäck och en föreläsning om fördjupade betraktelser om interkulturalitet, ett seminarium därtill och ytterligare ett ... det blir min härliga måndag det...
 
Men något mer i bloggen blir det inte ikväll, så lev väl, tina upp och njut vår efter vintervilan...
 
Nu sluter vi säcken, nu är den tredje och sista delen av Scenplats Hudiksvall bokad och betald.. Hudiksvalls historia berättad i teaterform, i tre delar, en del 2015, en del 2016 och nu sista delen 2017... Mitt kulturella beroende får äntligen lite tillfredsställelse...