🌌 Sista dagen i februari 2014 🌌

Maria-dagen är det idag så grattis till alla Marior! Här var vi uppe före tuppen igen, jag fick väcka honom för att han skulle göra sitt jobb! 😉! Men det är nästan så man tror att man försovit sig när det börjar ljusna sådär dags på morgonen. Men det är ljust snart vid halv sex. Och då blir det mycket lättare att gå upp på morgonen.
 
Fint körväder både upp och ner från Gävle och en trevlig kurs på förmiddagen, skrivarjobb på eftermiddagen. En pysseldag för CG som lämnat Rakel och Ecco hos Schelinarna i Iggesund och sen fortsatte till Jättendal och proffstrimmaren Trude som gjorde "det sista" på Hjalmar inför resan.
 
När han väl kom hem sa Zirhie att hon nog kunde tänka sig att ha lite lattjo lajban så det var bara att sätta henne i hall/sovrumsdelen så länge. På måndag blir det lugnare dock!
 
Nu är kvällen sen igen och vi har inte hunnit äta. Men vi har lyxmat ikväll, det blir Hummersoppa med Cognac. Det är ju fredagsmys vetja.
 

Ikväll blir det en härlig bild från en hård vinter i Näsviken när Julhia var liten. I år fyller J-kullen 11 år. Som sagt, det är otroligt vad tiden går. Julhia har ju en ung släkting i valplådan nämligen ett barnbarnsbarn. Och inte hann jag foto honom i veckan heller. Vi hoppas att det blir lite foton så småningom i alla fall! Lev väl och ha en fin helg kära bloggläsare
 

🐠 Det blev en lång och trevlig dag 🐝

Idag kunde jag fylla på förrådet med kvalitetstid i livet då jag fick extra tid med kära syster yster, återse en härlig släkting och som grädde på moset fick jag se underbarnet Tobias. Vilken dag ❤️

Cg har haft bilen på verkstad idag och det gjorde mig lite stressad när jag skulle åka hem från Lydinge. Hade kunnat stanna i en evighet och titta på det vackra underverket. Bilden av honom lever vi länge på. 

Efter en omväxlande jobb-familjedag var det dags för telefonmöte med grythundklubben inför stämman. Snabbt, trevligt och effektivt. 

Nu är jag nedbäddad och nöjd. Precis som övriga i familjen. 

Klockan ringer 0530. Före grisarna vänt sig sa morfar. Sovdags. Gonattkram. 

Det var en märklig känsla att komma tillbaks till mammas gata idag med käraste syster yster. Minnena var överväldiga. Morfars gryt från 30-talet. Barndomens gata. Rävungarna har det tydligt stått på skylten. Det var vi i syskonskaran det plus Borgs barn. Över 40 år har gått sen dess. Kära nån. Kan ingen stoppa tiden???

😫 Tröööööött...😫

Nej, det är ingen höjdare för mig när klockan ringer 05:50. Redan igår vid lunchtid börjar jag stressa upp mig för att jag ska upp så tidigt på morgonen. Hela kvällen blir lite förstörd över vetskapen. Det är alltså mycket värre dagen innan jag ska gå upp än då klockan i realiteten ringer. Jag oroar mig alltid en halv dag i förväg. Sen går det ganska bra ändå att gå upp. Man har ju liksom inget val. Dessutom hade jag roligheter på agendan som att få handledning av bästa handledaren!!!!
 
Efter dagens bestyr landar jag så småningom på gården strax efter klockan fem. Trött och nöjd med dagen. Förutom en superbra handledning fick jag också högsta vinsten när jag lyckades pricka in vännen Annica på långlunch i Gävle. Hon bor i Hudik och jag i Uppsala så det är rena rama turen och nu var det dags. Stamstället har nog blivit tacobuffén vid torget. Både gott och räcker länge, nästan tre saker i ett, jo, förresten, tillsätt gott sällskap så har du plötsligt tre saker i ett 🍞🍛🍗🍝🍳🍴!
 
Pigg blir man också av finaste arbetskamraterna som kommer och kramar om en och verkligen bryr sig. Absolut är den sociala interaktionen något av det viktigaste för oss människor. Homo Socius.
 
Nu är det dock slut på resurser och jag ska alldeles strax slarva ner mig i soffan. Jag har gått igenom högen fyrbenta och gosat med alla inklusive Ecco som fortfarande inte kan röra sig, 4 veckor gammal. Hans BMI är alldeles för högt ännu och mamma Rakel har inga fettsnåla produkter i matbaren. Ska nog ta några kort imorgon så får ni se!
 
Godkväll kära bloggläsare, nu är det bara resten kvar fram tills det är dags för England nästa!!!
 

Jag och mina hundar, jag kan inte låta bli. Det här är vår vackraste Rosso. Ett av de vackraste hanhundshuvuden jag sett på borderterrier. Rosso är nu inne på sitt 15e år. Det är helt overkligt, känns som om det var igår Rosso och Embla åkte runt och höll kennelfanan högt. Det är verkligen helt fantastiskt att de efter alla dessa år åtskiljda nu får möjlighet att njuta av varandra igen, de oerhört starka banden de har till varandra. I år fick Embla Kånjakskransen, till en märkvärdig hund, Rosso fick utmärkelsen för 3 år sedan (tror jag att det var). Någon ny Rosso eller Embla kommer världen aldrig att skåda ❤❤❤
 
Extra roligt är att Ecco är Rossos barnbarnsbarn! Vem vet, en Rosso Jr på g kanske?