🚗 Med Saaben i fokus... 🚗

Man kan väl i princip säga att min kära vän och livskamrat Saaben har stått i centrum idag. Den skulle nämligen hämtas hem från verkstaden efter servicen och ompysslingen. Min kära Saab. Som jag nu har delat livet med i 10 år. Nu närmar den sig 40 000 trogna mil. Det är egentligen helt fantastiskt.
 
Inom fenomenologin talar man ibland om att saker blir en del av ens levda kropp och jag måste säga att Saaben verkligen har blivit som en förlängning av mig själv. Levd Saab 😊 💕.
 
Glömmer aldrig resan fram till pärlan stod på gården en vacker sensommardag i augusti 2005. Många var turerna innan den kom dit. Jag hade bestämt mig för att jag ville ha en 93 Aero med 220 hk och att den skulle vara röd och helst en demobil. Det visade sig att det stod en sådan i Skellefteå av årsmodell 2004. Så när Gudrun och jag skulle på hundutställning passade vi på att åka in där och titta på bilen. Men mitt tränade öga såg direkt att det var något med lacken som inte stämde. Försäljaren såg en aning förvånad ut när jag frågade varför bilen var omlackad. Jag har mina knep för att se sånt. Nja, svarade han lite tvekande, vissa 04:or fick lacksläpp just på de här röda. Men jag har en 05a också, skyndade han att säga. Den står hos en av våra säljare nu. Bra, svarade jag, räkna på den i stället.
 
Så kom då äntligen dagen då jag skulle åka till Skellefteå och hämta 05an. Jag planerade resan nog. Jag minns inte vilket datum det var, men förmodligen någon gång i mitten av augusti. Jag startade med etapp ett till Hudiksvall och Gudrun och passade på att ha en trevlig kväll dagen före bilen skulle levereras. Sen åkte jag vidare till firman. Där stod pärlan i en särskilt uppbyggd monter med en stor banderoll - här är din nya bil. Så synd att man inte hade SmartPhones. Ett foto på det skulle ha varit kul att ha. Chefen för försäljningen kom ut och hälsade och var imponerad över min resa från Uppsala för att köpa bil. Ja, han kunde ju inte veta att det var helt normalt för oss att åka land och rike runt med husbilen och ställa hundar...
 
Så äntligen fick jag då sätta mig i min nya pärla som gått endast 300 mil och rulla söderut. Och det vet ni ju att det går fortare söderut än norrut för det är ju nedförsbacke 😊. När jag var i Ullånger ringde Gudrun och undrade om jag inte skulle stanna till ändå och vila i Hudik. Jag sa att vi kunde höras lite närmare. Så ringde hon igen efter ett tag och frågade hur det kändes. Ska du inte stanna ändå? Då hade jag passerat Gävle!!! Vi flög verkligen fram redan från början - Team Saab och jag.
 
Sedan dess har vi i princip varit oskiljaktiga. Visst har jag funderat ibland på om jag ska byta bil och visst börjar det bli dags. Men när jag ligger bakom en söndagskörare och trycker ner gasen och vi lyfter ... då känns det svårt att skiljas från den... och idag fick Saaben komma hem igen... nästan 17 000 kronor fattigare blev jag men fick en bil vars motor spinner som en katt och vars knakningar nästan helt är borta.... fattas bara en ny pump till styrningen så har jag i princip en ny bil. Ska beställa tid till den endera dagen...
 
Så lev väl, lev lyft...
 
 
När bilresan är något mer än bara att ta sig fram, ja, då är Saaben den perfekta partnern...
 
Så här fint var det i Arvidsjaur när vi kom fram där i förrgår kväll...
 
Så sista natten i norr för denna gång bjöd även den på strålande ljus och sommar...
 
Så handlade måndagen om att resa genom landet och börja samla ihop den nya flocken... Vilka raksträckor... vilka vyer, vilka mil. Vi körde 110 mil totalt sett igår... Det går åt mer diesel när jag kör än när CG kör...
 
Finfin tid vi lever i nu...
 
Vi hämtade Tuva idag som blev överlycklig när matte kom... men hon har det så himla bra hos grannarna så jag vet inte hur jag ska tacka dem för deras välgärning... Så var vi till stan och handlade och hämtade pärlan... lite mysfika hann vi med... äppelkakan är förstås CGs, jag är van med en svart bara... sen blev det ett underbart medelpass på Ultuna... vilken sommar...   😉 💖 💕 💗...
 
 
 

🚘 På väg hem genom landet 🚙

Dagen är långt ifrån slut. Skulle tro att den håller på till midnatt. Men vi har inget på schemat imorgon förutom att hämta Saaben. Träna lite. Ta igen sig lite. Tona in i vardagen igen. Samla flocken. Njuta helgens upplevelser 😘. 

Vi startade dagen i Arvidsjaur. Stannade tidigt igår. Njöt ännu midnattsljus och sommar. Hade närmare 70 mil till nästa mål som var Sveg. Där väntade vår nya Jämtlandsimport. Zarha. En liten borderterriertös som ska förgylla vardagen i Skuttunge. Klockan var halv sex när vi kom fram så kaffe och jordgubbar satt som en smäck. Zarha har vi köpt osett men vi behövde inte vara oroliga. Hon var förstås ursöt 💝. 

Nu är vi på väg till Iggesund för att hämta upp Zirhie. Sen är det bara resten kvar dvs ca två timmar hem. 

Vädret har varierat. Ömsom sol och ömsom regn ☀️💨☔️. 

Dags att göra en mental omvändning, från lediga dagar till lite mer vardag. Lev väl, kära bloggläsare - lev sommar 🌺🌻🍀. 

Vi hämtade Zarha på vackra Herrön utanför Sveg. Vad roligt att komma till så många nya ställen tack vare hundarna. 

⚪ 🎼 Pricken över i:et... 🎼 ⚪

Jag är priviligierad som får ha sådana här fantastiska helger och dagar med sol och ljus och kärlek och upplevelser i en helt oslagbar natur och miljö. Vidderna och ljuset gör verkligen något med en som stannar kvar i kroppen och sprider en varm känsla från topp till tå. Den känslan blir allt starkare med sommaren...
 
Men vi börjar väl inte riktigt där vi slutade, utan vi börjar väl med gårdagens domarmiddag som planerades utomhus och vilken tur för arrangörerna att den finaste midnattssolen gjorde oss sällskap. Mitt på himlen. Jag hade glömt bort hur fint det kan vara häruppe. För två år sedan när vi var här var det dessvärre mulet väder så någon midnattssol fick vi aldrig se. Men nu fick vi se den med råge i stället...
 
Eftersom jag varit spänd inför mina tjänstgöringar på lördagen var jag ganska slutkörd vid middagen och vi gav upp redan efter ett par timmar vid bordet. Hade turen att hamna tillsammans med klubbens trevliga ordförande och sambo. Det blev att knyta band på fejjan. Tidigt hägrade sängen eftersom klockan också skulle ringa redan vid 6, det skulle packas och checkas ut och vara närvarande och noggrann under dagens bedömning. Kroppen behövde verkligen sova.
 
Strax efter sju stod jag i min - något sjöblöta ring - för att börja bedömningen av Jack Russell terrier. Det var några riktigt fina som blev dagens vinnare. Rasen börjar kännas hemtam nu. Och likaså bordrarna såklart. De dömer jag med hjärta och känsla och hittar fina vinnare. Nytt var det dock med Norfolk och Norwich Terrier. Men det kändes jättebra att döma dem. Raskompendierna till bägge raserna är mycket välskrivna och fungerar som bra vägledning i arbetet.
 
Men nu backar vi - ett helt år faktiskt. Jag mailade en domare och frågade om jag inte kunde få göra en elevtjänstgöring på Skottar för henne. Då ringde hon och sa att du som varit med så många år kan väl göra en examination i stället. Så blev det. Jag har aldrig varit så skakig i hela mitt hundliv, men det gick galant och bra. Men jag har sedan dess tyckt att det är en svår ras. Så äntligen fick jag möjlighet att ett helt år senare att besöka rasspecialisten och tillika min mentor i domarutbildningen för att få handfasta råd om hur rasen ska dömas, vilka detaljer som är viktigare än andra osv.
 
Och idag dömde jag rasen för första gången. De gick sist i min ring och de var inte fler än fyra individer. Men döm om min förvåning när första hunden, en championhane, glider in i ringen och ger mig rysningar över armarna. Vilken hund. Dan visade mig en skulptur på en "perfekt Skotte" och gissa om den skulpturen kunnat haft denna Skotte som modell. Den hade allt man kan önska av den perfekta Skotten. Proportionerna, huvudet och dess proportioner och skurna linjer, ögats placering, öronens grädde på moset för uttrycket, resningen, rörelserna, täckandes mark i stående och som på hjul i gående. Jag trodde inte det var sant att min allra första Skotte jag skulle döma kunde vara den "perfekta" hunden.
 
Jag minns inte kritiken jag skrev, men det var idel lovord förstås. Och gissa vad det kändes som om det var min förtjänst att den senare i en mycket tuff terriergrupp ställer sig på första plats med maken som domare. Och blev inte känslan toppad när den senare blir BEST IN SHOW för domaren Tino Pehar från Kroatien. Den här helgen har i det mesta varit helt perfekt, men nu blev det som en härlig prick som damp ner över i:et.
 
Det får helt enkelt avsluta denna fantastiska helg! Tre nya vänner fick jag till också, BIS-domare, Ordförande och ägaren till Skotten.
 
Lev väl kära läsare, lev prickar över i:en...
 
Den första Skotten jag någonsin dömer är bland det finaste jag (och många med mig) sett på länge... den kom från Ryssland... häftigt... Här blev den precis BEST IN SHOW...
 
Och se så vacker sol vi fick på domarmiddagen igår...
 
 Varde ljus och det var ljus... midnattssolen igår kväll från hotellrummet... se vilka vyer och vilka vidder...
 
Kväll på dundret...
 
Man ser ända till gruvan... Abisko... ja och många fler platser... Om man åker ända upp på Dundret kan man se en 11e del av hela Sverige... det ska jag göra nästa gång jag är här...
 
 
Njuter...
 
God morgon världen... vill inte riktigt checka ut...
 
Och så mina vinnare på Borderterrier - hemmarasen - fotot är taget av Ulla Axelsson vars tik står till höger som Bäst i Rasen idag. Visad proffsigt av ägare och uppfödare Sune. Jag i mitten och Håkan till vänster med bästa hanen Axbor Dustin... tänk vad roligt det här är... att få stå på insidan i ringen och döma hundar... det vill vi ha mer av...