🌻🌴 Från delar till helheter... ett med naturen...🌱🌷

Idag blev det en märklig dag på ett sätt. Vi vaknade med tuppen och packade oss iväg till vår hemmautställning i Österby. Det var strålande sol men regn lovades på eftermiddagen. Ibland är utställningen sekundär och det sociala runt ringen primärt. Så var det idag då resultaten inte var de allra bästa men stämningen runt ringen god. När vi väl kom hem igen började det faktiskt regna. Men vi trotsade regnet och gick ändå med hundarna vilket betydde att Tuva blev svart av smuts efter Zlatans framfarter på leråkern och på hennes rygg.
 
Det förstås ett bad när vi kom hem. Det blir lite tätt nu för hon ska bada på fredag igen när vi ger oss iväg till årets border. Men men allt går.
 
Så ger jag mig då ut för att lägga spår i regnet, klär på mig en fleece och sen kennelklubbsjackan med kapuschong men se det var ju ingen bra lösning för nu var det ju det nyaste spåret som skulle blodas och jag är inte särskilt hemma i det ännu. Då måste jag ändra mode så jag blir ett med naturen, vän med underlaget, bekant med björkarna, släkt med trädfällen, bästis med djurstigarna, syster med stubbarna, ja, delarna bildar helheten som smälter samman med min kropp så jag kan läsa och förhålla mig och spåret och naturen i en perfekt kombination. Ett med naturen. Oavsett regnet är jag fullständigt i mitt esse 😊.
 
Nu kan jag dra en lättnadens suck för dagsverket är slut och jag laddar om till mitt kulturella mode då jag ska ha en fantastisk dag i Hudiksvall imorgon på teater. Mer om det, kanske inte imorgon, men på måndag!
 
Lev väl, lev ett med naturen...
 
Aska är hemma och huset är fullt med småbitar efter "döda" pipleksaker :-)
 
 En drar framåt, en bakåt, en får vi släpa fram, en är borta och en har spel... Cirkus Bombax har öppnat igen...
 

👶 Fredagsmys... 👶

Det blev en riktigt härlig fredag! Som startade med lite jobb med betoning på lite. Sen åkte CG med Zirhie till den tilltänkte fästmannen men inte heller denna dag höll han måttet tyckte hon, så det var bara att åka hem i ogjort ärende. Men då var jag redan på väg till småbuset Alex och Torben.
 
När jag kom dit möttes jag i köket av en trött Alex, förkyld Johanna och en ledig syster 😉. Vi startade med lunch och sedan gick moster och Alex ut och myste lite i vagnen. Där somnade han snabbt. Jag passade på att ta en längre tur. Trots blåsten värmde solen skönt. Väl tillbaks igen vaknade Tobbe och snart vart det full fart igen. Vilka härliga ungar. Nu bestämde vi att moster ska hjälpa till att hämta barn en gång i veckan under tiden Johanna jobbar. Då får de lite kortare dagar också om moster kommer kl. tre.  Det ser vi framemot. Kvalitetstid med barnen, lek, stoj och middag. Tills Johanna kommer hem kl. sex.
 
Väl hemma var det bara att vänta in ekipaget som skulle gå prov i öppen klass. Det gick tyvärr inte så bra. Det hände något i vinkel tre som Ture (hunden) inte riktigt kunde släppa och han kom liksom av sig och blev sedan helt uttröttad. Men för övrigt är han en väldigt duktig hund som aldrig ger upp och som kämpar på. Nästa gång går det säkert bättre...
 
Det blir inte mer idag. Imorgon är vi upp med tuppen igen eftersom vi ska ställa ut i Österbybruk. Spännande. En hel drös bombaxare är på plats... och kennelhusse och matte förstås...
 
Lev väl, lev lördag!
 
 
Äntligen är det syrentider... fintider...
 
Tuva tar en paus på promenaden... och nu är hon redan lortgris igen ❤
 Vi njuter natur och vår...
 
En annorlunda promenad på eftermiddagen, Alex, moster och katten - mys...
 
Den enda gången det är ok att hamna i sandlådan är med gullungarna...
 
En annan jättekul grej som hänt är att en av mina gamla klasskompisar har öppnat en Facebookgrupp för oss som gick i samma klass på Tunaberg för tja, 100 år sedan. En anekdot är att jag för ett par år sedan skulle gå på föreläsning vid Uppsala universitet och möter en kille i korridoren som hojtar - Hej Monica, det är Micke Selling. Sedan dess har jag funderat över vem det kan vara, nu vet jag, haha. Verkar som om jag är lätt att känna igen, tjejen längst ned, tvåa från höger, jobbar som läkarsekreterare på Diabetesmottagningen idag, Hej Monica, sa hon en dag... märkligt jag känner knappt igen någon, men snart ska vi ha en reunion... Skitkul!!! Ser ni mig?
 
 

🎆 Nu liknar jag alltmer ett jordskott ... 🎋

Det är svårt att hinna med att lära känna nya människor när man blir äldre, man har på något sätt redan fyllt livet med allt vad det behöver fyllas med och lite till för den delen. Och för mig som lever i 200 knyck är det ännu svårare att få tid för nya bekantskaper. Därför är det så roligt att jag lärt känna Kicki via bloggarna för några år sedan. Sedan dess försöker vi ses åtminstone någon gång om året och göra saker tillsammans. Och igår var det dags igen. Lika supermysigt och varmt som vanligt. Ljus och kärlek 💖!
 
I kontrast blev det skog och mark för hela slanten idag. Det var nästa avslutning som stod på agendan. Det skulle vara tre ekipage men blev bara två. Därför blev det två extra långa spår med anpassade tekniker till var och en. Det var riktigt roligt att se att bägge ekipagen är mogna för anlag nu. Lämpligt eftersom det är anlagskurs de gått 😃!
 
Strax före åtta laddade jag med blod och klöv och snitsel för att än en gång ge mig ut och lägga ett öppenklass spår som kommer imorgon. Eftersom det kan vara vildsvin vid just det här spåret laddade jag telefonen med bra musik och gick och sjöng samtidigt, det borde skrämma iväg de flesta djur 😊.
 
Dagen blev lång, kvällen ung och jag är ganska trött. Imorgon ska jag ägna stor del av dagen till texten och sedan ägna mig åt mitt guld, Alex och Tobbe. Oj, vad mycket kul jag har att se framemot nu. Nästan allt i livet pekar mot ljusare tider. Idag fick jag också kallelse till Järfälla och forskningscirkeln där. Ja, ibland dansar jag runt i skogen och stänker blod.... 😍😇😉. Det har faktiskt aldrig hänt förut. Haha. Och ni som ringer mig på kvällarna - det är kvällskurser och spårkurser och aktiviteter i massor, så skicka ett mess i stället eftersom ljudet är av... Ja, jag är ett riktigt jordskott...
 
De har öppnat en häftig restaurang i Njurunda, alldeles vid vägen, kan varmt rekommenderas. Modernt och snyggt! Tusen tack för extra kvalitetstid med dig! Kram...
 
Det bjuder mycket att vara jordskott, all blomster bland annat...
 
... hundar...
 
 Det klart man blir trött om man heter Zirhie, fara omkring till tilltänkta fästmän var och varannan dag som hon inte är ett dugg intresserad av. Idag har hon dessutom varit utomhus på baksidan hela dagen.

Trevlig present från jaktlaget... klarar man sig länge på...