⛄ Insnöad? Håll ut... ⛄

Det blåste om öronen idag, riktiga nordanvindar och vi promenerade i skog och skogskanter och undvek ängarna så gott det gick...  Nu får Lexie, sedan igår, också gå små korta promenader, upp till grannens torp och tillbaks, det tar ca 15-20 minuter men hon är så nöjd med det!
 
Så himla mycket jobb jag hunnit med idag. Jag har inlett tentarättningar, jag har förberett mötet i morgon, jag har ringt en del samtal, pratat med handledare och kunnat lägga ytterligare en VG-student till handlingar, man blir så himla glad för sådana samtal...
 
Jag har också noterat snön som faller så vackert utanför köksfönstret och tänker att det kommer nog gå bra att ta sig till jobbet i morgon bitti. Det är trots allt inte många gånger vi fått stanna hemma pga. snön... men några gånger är det faktiskt, inte minst vintern 2008, den 24 november, jag kommer aldrig glömma den dagen...
 
Embla skulle till Ultuna för en operation och CG gav sig iväg på sommardäck medan jag på vinterdäck, begav mig mot Gävle, men sikten var usel och jag missade en vägpinne och körde fel och körde helt enkelt ner i diket... och så ringde jag bärgare och de frågade om jag stod i vägen, nej, inte alls, tvärtom, jag står så fint i diket... Efter fyra dygn (då det fortsatte snöa) ringer telefonen en kväll vid halv nio, hej, det är från assistanskåren, jag hittar inte din bil, (den var faktiskt helt översnöad, men jag kunde säga nästan på cm var den stod)...
 
Ett annat år (minns inte vilket) hade det kommit nästan 4 dm på ett dygn och CG skulle flyga till Skåne för ett möte med kennelklubben där - medan jag skulle till Gävle och ha en föreläsning... CG tog sig fram på sin fyrhjulsdrift, jag tog rygg på skolbussen och klarade mig fram till E4an som var plogad, så ja, visst händer det att vi faktiskt får problem med snön, men för det mesta klarar vi oss bra... jag tror nästan svartisen är värre faktiskt....
 
Och snart kommer tussilagon... så håll ut! 😍
 
En av de finaste vårblommorna... snart är den här...
 
Det var inte världens finaste väder att gå i även om vi har världens finaste omgivningar att gå i... vi smög runt i skog och i skogskanter idag för att undvika blåsten...  

♥ Framåt, bakåt och uppåt... ♥

Jag tror att det hör till åldern? Dvs. att leva åt alla möjliga håll, bakåt minns vi allt mys vi har varit med om, vi språkar minnen på promenaderna, vi längtar också framåt och ser ljus till klockan fyra (och det noterar vi verkligen) men vi ser också en ny framtid, både i jobb och i hunderi, vi gör sådant som vi inte gjort förut, samtidigt som vi gör sådant som vi alltid gjort, är inte det en härlig kombo?
 
Jag laddar för ett nytt uppdrag på jobbet - VFU-ansvarig för förskollärare, erfarenhet (min favoritutbildning), jag laddar för nya utmaningar - blickar bakåt och framåt på en och samma gång...
 
Gläds åt att sitta på köksstolen - när vårt lärarmöte inför första kursen på förskollärare termin ett, erfarenhetbaserad - går av stapeln, så effektivt och så lämpligt att fortsätta med administration kring kurserna i just det erfarenhetsbaserade programmet, handledarsamtal, kursmanualer (för helt nya kurser - med helt nya lärare - spännande) ses på onsdag Victoria!
 
Och mitt i allt lyckas jag pricka in en favoritträning på Väderkvarn,  njutbart...  vad mer att önska en supermåndag i januari?
 
Inte minst saknas de små blå, dvs. vår älskade Zirhie (bara några veckor gammal på bilden) och Zivhan som just nu gör Matfors osäkert... härhemma njuter vi barnbarn och framtid, Lexie och N-kull...  
 
 
 

🌌 Om liv i dekadens... 🌌

Landar i härligt vårljus på promenader, noterar längre dagar, avkoppling och umgänge med djur och natur... så välbehövliga helger, vilket skiftande tempo mot vad som varit och det märks på allt, gör inget känns det som... och uppskattar det dessutom...
 
Sedan jag fick påbörja min vidareutbildning inom hunddomeriet (alltså vidareutbildning på nya raser) så har jag i december varje år haft hela nästkommande års planering klar, men inte i år, nej, jag har knappt börjat, lever i fullständig dekadens, inte alls likt mig, så behagligt   haha
 
Vi får allt passa på, vi promenerar, kopplar av och tillåter oss att vara lediga - helt overkligt med andra ord... men jag laddar ändå för ett "vanligt" liv i fullt ös... men inte riktigt än... så gör som jag, lev väl, lev liv i dekadens ...
 
 Idag var det helt "tomt" i skogen och vi kunde "hänga" här några timmar under ljusblå och rosafärgad himmel, så fint...
 
Vackert som ett vykort, nysnö och frost, ett vitt landskap, här är gudagott att vara...
 
Och se, är det inte fler som njuter vår skog, plötsligt säger maken, och där står en älg och tittar på oss, är du säker? Trolskt... jägarna var här fel dag eller så var älgen här rätt dag, beroende på hur man ser det...