🌿 Sista dagen av oktober månad 2016...🌻

Tiden går verkligen i rasande fart! Vart tog denna höst vägen egentligen? Nu är det ju i princip bara julen kvar. Jag kommer ihåg att jag tyckte mörkret var så kompakt förra hösten och att jag räknade dagar till den 21 december då vi skulle gå mot ljuset igen. Det känns som det var igår! Den här hösten känns mycket lättare på något konstigt sätt, kanske det har med allt roligt som händer den här hösten, alla fester och uppvaktningar, alla trevliga jobb jag får göra, föreläsningar, samtal, Skolforum, Läslyft och allt vad det är, nya stjärnor från England (Baillieswells Towiemore och Baillieswells Dalintober) i antågande... alla urtrevliga viltspårhelger som bara dunkar vidare och som genererar nya vänner och en möjlighet att få följa hundar och ägare i utveckling. En riktigt fin höst. Så ska jag försöka ha höstarna framöver...
 
Hursomhelst var det trepartssamtal som stod på agendan på oktober månads sista dag 2016 och jag började i Sollentuna på en urmysig liten förskola med ett fantastiskt vackert läge vid Bergendal. I vacker parkomgivning och med herrgården som granne, med glitter från Edssjön vilade en fin atmosfär där. Ett mycket trevligt förmiddagssamtal blev det innan jag for vidare mot nästa förskola ca en mil därifrån. Lite mer "centralt" belägen kanske och något större men också ett trevligt och effektivt samtal som tog drygt en timme. Nästa förskola och sista besöket för idag låg bara några hundra meter framåt så jag kom tidigare än beräknat men det gick bra att komma in lite tidigare.
 
Detta ledde till att jag kunde åka till Gränby och eftermiddagsfika med maken innan jag åkte hem och förberedde morgondagens "uppträdande" på Skolforum 😍 Det blir precis som rubriken förtäljer - Interkulturella betraktelser i teori och praktik... Önska mig lycka till, man har ju inte en aning om hur mycket folk som kommer eller vilka eller vad som kommer utav detta... hoppas ju på en våg av interkulturellt intresse....
 
Nu är föreläsningen förberedd, jag har svarat på alla mail och förberett mig mentalt för att vara ensam en vecka drygt i mörkret... men nu lever vi väl, nu lever vi sista dagen i oktober månad 2016...nu blir det bara bättre 💙💛🌞
 
Harvey på spaning i Storstaden, riktigt stilig har han blivit nu som tonåring... härlig päls och färg!
 

Än kan man doppa tassarna i vattnet, hälsar Harvey 💕

🍷 Kalas hela lördagen...🍹

Det blev en härlig lördag i kalasets tecken som började med en skön hundpromenad i fint väder. Sedan åkte jag till Alex på födelsedagskalas. Jag värmde lite paj från lunchen, supergod glutenfri kycklingpaj och sen blev det lite trevligt häng och mingel.
 
På kvällen for vi vidare till Axbor för intagande av jättegoda, svenska, egenfiskade kräftor. Det var åtta personer på plats och jag hade gjort en kladdkaka med apelsin och grädde. Klockan var över 12 innan vi  kom hem. Somnade sött och var tacksam för den extra timmen som vintertid kommer med.
 
Vaknade till ännu en strålande höstdag som vi inleder med en härlig långpromenad med hela flocken. Aska uppskattar särskilt detta att få ett litet avbrott från de små. Njöt i härligt solsken innan jag senare var ut och lade tre spår, städade upp i kök och vardagsrum, torkade golv och dammade och städade toaletter. Så var klockan två och gästerna kom. Först åt vi korv och bröd och fikade lite och sen gick vi ut och gick spår. Det gick bra och två godkända anlagsprov fick vi till. Märktes att vintertid också kommer med mörker. Snart efter sista spåret sänkte sig mörkret. Vi gick in och kokade på en kanna kaffe innan vi skiljdes åt och jag satte mig ner vid köksbordet och startade bloggen.  
 
Veckan som kommer är en spännande och händelserik vecka. För det första åker CG ner till England på tisdag för att hämta valparna, bara det... Jag ska på trepartssamtal imorgon och på tisdag ska jag hålla en föreläsning som heter Interkulturella betraktelser i teori och praktik på Skolforum tillsammans med en kvinna som jag nyligen lärt känna. På torsdag blir det möten och seminarier och på fredag hemmapyssel. De varnar för snö i veckan vilket inte känns så roligt. Det är alldeles för tidigt med snö nu.
 
Men nu kopplar vi av och myser söndag, så lev vel, lev kalas...
 
Mums så gott, vilket bra initiativ !
 
Vilka vackra dagar den här helgen bjudit på...
 

Vilka fina omgivningar vi rör oss i dagligen... är verkligen tacksam för att vi valde just denna plats på jorden att flytta till när vi bestämde oss för att flytta ner igen...
 

Alex och hans nya cykel, med på bild är också morfar Lennart...
 

Johanna gjorde superfina tårtor som en riktig konditor, Petra har lärt mig, sa hon...
 

Kapten Krok, Kalle Karolin och Kajsa Kavat äter och växer... 
 
 

🌞 Long time, no see...🌞

Idag träffade jag en vän som jag inte sett på jättelänge och vi bara klickar i där vi var sist, det är verkligen en underbar känsla. Sen att skiljas åt och ha "massor" kvar att prata om känns ju superbra. Visar att vi måste ses igen och ganska snart. Det är inte många människor det är så med, så jag ler tacksamt åt de få jag har omkring mig.
 
Vi åt på ett supersött ställe i Gävle som heter Annas Café och som är inrymt i Hedvigs trädgård, en handelsträdgård som man går igenom och finner caféet längst in. Igår hötorgshallen i full folkstorm, idag en pärla i Sverige i betydligt lägre samtalston...
 
När dagen i Gävle var klar kändes det härligt att sätta sig i pärlan och njuta sena solstrålar i nedåtgående... så vackert allt blir... och så skönt det var att hinna med en promenad i vår vackra natur och njuta solnedgång... en dag i laddning...
 
Nu blir det mys i soffan, idol och omladdning till grabbarna guld och Alex födelsedagskalas imorgon, vad vi längtar efter alla barn... så lev väl, lev long time, no see och klicka i där ni var sist 💙
 

Vilken bonuseftermiddag det blev med promenad i långa, låga och värmande strålar och en lycklig flock...
 

Ljus möter mörker i vacker kontrast...