😨😖 Liv och o-liv 😐😍

En dag med blandade känslor. Började med att träffa en riktigt efterlängtad gammal (inte i ålder men) vän som vi inte träffat på 15!!! år. Var nog vår första hundvakt om jag inte minns fel, i Näsviken. Helt otroligt vilka band man knyter till människor trots att det går eoner mellan mötena. Jag har en massa tankar om det och laddar för en blogg om relationer endera dagen. Men jag måste få ladda lite till. Tuva och Zirhie var redo för en helg i Hälsingland, men vi ville prata mycket mer Henrik och vi, kändes det som... Tiden går fort när man myser...
 
Igår ringde ett av mina närmsta ❤ Johanna (som jag gått och tänkt på flera dar) och undrade om jag kunde komma förbi som idag. Jag är varmt engagerad i mina "barnbarn" och vill umgås all möjlig tid, så det passade utmärkt. Alex hade feber med Tobias var pigg och glad som alltid. Vi gjorde alla de där gos-grejerna och stå-ut-med-feber-grejerna som man kan tänka. Typ allt man kan komma på. Riktigt kärlekstankad när man rullar hemåt med goa Saaben.
 
Så vad kom jag hem till? Ett hus utan CG och utan hundar... Obeskrivligt. O-liv. Om dagen med Alex och Tobbe var liv så var hemkomsten O-liv. Dött. Öde. Tyst.
 
Nej, så vill inte jag ha det mer än nån enstaka dag. Tur att vi reser norröver imorgon och njuter Jämtland några dagar.
 
Nu får det vara nog för ikväll. Tack för att ni orkade titta in i mitt cyberhem i värmen. Njut den fantastiska sommaren 2014! Kram!
 
Nej, jag kan ju inte låta bli att publicera denna fina bild på Rosso. B. Pavarotti. Det är ett verk av Petra och Trude. Vi åkte på utställning "någonstans" och Trude och Petra var hundvakter. När vi kommer hem säger Petra - vi har tagit ett bra kort på Rosso. Ok, säger jag, med all skepsis i rösten eftersom han inte gick att fotografera av någon anledning. Han stod aldrig fint. Och döm om min förvåning när de visar detta finfina kort på en av kennelns STORSTORA personligheter och stoltheter genom tiderna. Tusen tack Petra och Trude för era fotoinsatser på den tiden. Rosso och Embla kommer alltid att vara vårt fokus i kenneln oavsett hur gamla de blir ❤❤❤
 
Heads inside out - ett av kennelns varumärken... Underbara Rosso...

🐩🐮 Mitt i veckan...🐱🐳

Mitt i sommaren. Vart har den tagit vägen i år egentligen? Det var ju april häromdagen och nu närmar vi oss augusti med stormsteg! Det blir en helg i norr att se framemot. Verkligen. Det blir hundaktivitet i centrum men utan hund. Konstigt va?
 
Vi har inte anmält några egna hundar men en hane och en tik kommer från våra valpköpare och jag har lovat att visa. Och dessutom har hotellet som vi ska bo på förbjudit hundar där. Men nu behöver jag inte bekymra mig om det för Henrik, en av våra allra första hundvakter, kommer förbi och hämtar upp tjejerna och kör till Hälsingland med dem. Kul för alla inblandade. Det känns häftigt att efter så många år prata som om vi sågs igår. Även Henriks föräldrar ser framemot lite fyrbentingar över helgen.
 
Så vi har pysslat hund idag. Badat, klippt klor, rett ut tovor, tvättat öron och donat. Nu är de i alla fall presentabla när de ska ut på vift. Ecco är kvar i Dalarna, tror vi, man vet inte säkert, det var många i familjen som gjorde anspråk på honom. Det är bra för oss om han är där någon vecka till eftersom det är 110 års fest också. Jag funderar på om Tuva och Zirhie ska få bo på pang då faktiskt. Mycket folk och lite koll brukar det ju kunna vara vid sådana tillställningar.
 
Det blev bestämt också att det blir kvalitetstid med barnen imorgon eftermiddag. Det blir en perfekt avslutning på veckan för helgen börjar ju redan på fredag för mig och Anneli som beger oss mot The Big Moose Hotell då...
 
Sen kommer nog de där ordningarna på torpet till veckan. Det blir skönt det med på ett sätt.
 
Nej nu njuter vi hög luft ute efter åskovädret som snabbt drog förbi. Det var för väl med tanke på att jag satt med fönen nästan två timmar idag.
 
Njut onsdag, njut sommar kära bloggläsare!
 
 

Trude la ut en bild på henne och Feliks på Facebook häromdagen, nu toppar vi med lite mer nostalig. En ung Feliks fint visad av Trude.
 

Feliks poserar i Högbo tror jag att det är, för ett antal år sedan. Han blev bästa hanhund med sitt sista cert och därmed Svensk Champion. Feliks heter Bombax Aushentoshan efter sin farfar som var en engelsk import.
 
 

🎧🎦 Ett liv på nätet...🎲🎺

Jag har ett liv på nätet och ett på jorden. Ja, så tror jag att många människor har. Jag startar alltid min (lediga) dag med att kolla vad som hänt på nätet över natten. Det är notiser, olika drag i ett par spel, Quizkamper (mot maken som jag alltid förlorar), händelser på fejjan och ja, vad det nu kan vara förutom mailen då kanske. För några år sedan (känns som stenåldern) startade man igång sitt gamla stukade modem på en hastighet som ingen vågar tänka på ens idag. Det kvittrade till och så var man ute på nätet. Skynda, skynda kolla allt, för det var dyrt att vara uppkopplad. Men vad fanns att kolla, inte så mycket mer än mailen (som var mycket sparsam på den tiden - även om folk hade mailadresser så kollade de aldrig sina mail), så småningom kom tidningarna ut med sina hemsidor och man kunde läsa nyheter. Det var då begreppet uppkopplad uppfanns. Man var uppkopplad typ en halvtimme - till en timme om dagen.
 
Men sen har det exploderat. Det är säkert 15 år sedan man sa att det publicerades 1 miljon hemsidor per dag. Jag undrar hur många det är nu? Idag är det en självklar del av vardagen att vara uppkopplad. Att bli nerkopplad gör en helt galen. Man till och med skriver om det på facebook - "nu har jag varit utan internet sedan i måndags". Vad märkligt det skulle ha låtit för säg 20 år sen?
 
Jag minns att kommunen gick ut med en förfrågan i Näsviken när vi bodde där, om det fanns intresse för bredband eller ADSL som det hette då. Men intresset var svalt. Jag tror möjligen att det var ett par hushåll till förutom vårt som anmälde intresse, så det blev förstås inget.
 
Dagar som dessa med över 30 grader i skuggan är väl lämpade att "hänga" på nätet. Man orkar inte så mycket mer. De barn som föds idag kommer med stor sannolikhet att undra vad man gjorde då, innan SmartPhone fanns. Ja, man kan ju verkligen undra det?
 
Dagar som dessa har Gud infört för att ge människan lite ro och vila i livet. För håll med att du inte orkar göra så mycket mer än bara vara och tänk jag njuter faktiskt av det, av att bara vara. Tids nog blir det annan ordning på torpet, men fram tills dess har vi vilodagar och hänger både på jorden och i "cyberrymden".
 
Lev lugnt, surfa säkert...
 
 
Dags för en ny kull-presentation (Rosa - C-kullen har vi presenterat för länge sen 😊). Dags för F-kullen född 1996. Vi hade en hane tingad från Tyskland så vi inspirerades av det när vi döpte kullen. På bilden kanske den mest kända i kullen, nämligen Ingo, Ch B. Fitz Patrick. Han blev kvar hemma på kenneln som avelshund och tävlingshund med fina framgångar och många BIR. Han blev även BIS på Terrierklubbens utställning i Borlänge samma dag som CG fyllde år. Det var en härlig dag!
 
Ingos syster Flingan, Ch Bombax Florinda, har också en speciell historia. Hon charmade vår nya hundkille Henrik så mycket att han inte kunde slita sig från henne. Vi sa att han gärna kunde bli fodervärd, men det behövdes lite övertalning av föräldrarna. Men när Flingan kom hem "över helgen" så var det kört. Hon bodde hos Henriks familj resten av sitt liv, därtill flyttade mormor Sofia in också. Ni förstår att detta är många år sen. Och hör och häpna mailar inte Henrik häromdagen och erbjuder sig att vara hundvakt! Perfekt för tjejerna i helgen när vi ska bo på "icke-hund-hotell"!
 En äldre Flingan på landet utanför Färila. Flingan var ensam tik i kullen tillsammans med tre bröder. Ingo stannade hos oss i kenneln. Floyd, B. FitzGerald flyttade till Tyskland dagarna efter att han blev BIS-valp på Årets Border i Lerum (och det är en historia i sig). och B. FitzWilliam "Tyson" flyttade till kennel Gunfighter.
 
Ännu en härlig bild på Flingan vid stugan, ett av de sista korten tagna på henne. Hon blev 14 år. Mormor Sofia blev nästan 17. Vilket fint liv de fick tillsammans med Henriks familj!

En fantastisk dag i Alfta för många år sedan (strunta i att jag visar svansen fel och fronten galet + ett rakt bakställ - det var en hund som förtjänade en mycket bättre handler 😊). Ingo blev BIR och BIG-R, dottern B. Griselda blev BIM, sonsonen B. Rigoletto blev BH-2 med cert, Bästa Uppfödargrupp och placerade (minns ej vart). En härlig dag hade vi - kommer ni ihåg, ni som var där?
 

Och så en sista bild på Ingo vid kaffegruset i Näsviken med Dellensjöarna i bakgrunden. Vilken härlig kull F-kullen var. Tyvärr blev det inga valpar kvar efter Flingan. Ingo däremot, lever vidare genom sonen B. Knockout och hans son Rigoletto och hans son B. Donizetto och hans dotterson B. Ecco (född 2014). Den hanhundslinjen har också en egen historia att berätta!
 
Nej, nu vill jag avsluta med ett härligt kort som kom på posten häromsistens...
 
Grannarna i Svartan har varit på semester i Tyskland. Tusen tack för den fina hälsningen, välkomna hem. Kram!