💛 Ur led är tiden... 🧡
Tiden blir allt mer ur led. Jag vet inte vad som händer, men plösligt har en vecka blivit tre, månader till år och år till sekel. Det är 32 år sedan min man och jag förlovade oss idag.
Vi var på bilsemester i Europa och vi stannade på franska Rivieran och köpte ringar (som blev ograverade förstås), stannade vid en torgmarknad, köpte ost, kex, vindruvor och så hittade vi en plats vid havet där vi förlovade oss i strålande sol... det
känns på ett sätt som om det var igår... ja, ur led är tiden... 🧡
Hur gör man för att stoppa tiden, för att stanna upp och hinna lagra allt som sker på livets väg, att sortera det viktigaste längst fram och samtidigt njuta dagen som att njuta historien... Vi har väl silverbröllop nästa år, frågar maken, nix, det hade
vi för fyra år sedan - som vi inte ens uppmärksammade, nej, det är vi inte så bra på, vi är mycket bättre på att ha koll på när våra valpar föds och fyller... 💛
Och vi fortsätter njuta hälsningar från valparna, idag från Uno - Umberto Eco 💛
Precis som vi ler åt flockens eskapader, här Tekla upphoppad på en hög stubbe för att komma närmare godisfickan... 💛