Ms Monica

Idag väntade vi besök av vännerna i Matfors. Lexie löper och ska få valpar och skulle paras med Zhimon, så vi gick upp i tid för att hinna med städ, hundpyssel, pajbakning, salladsförberedelser, dukning och ja, allt som hör till när man väntar vänner i Corona-tider... 🤗

 

De kom ungefär runt 13 och resten av dagen ägnades åt att njuta lunch, solsken, en lyckad parning och så en kaffetår på det... ☕

 

Men parallellt med trevligt besök ringde telefonen i princip oavbrutet, inte minst av maken som var på väg till affären för att handla och för att hämta hem Zhimon från bästa vännerna i Rasbokil... jag redovisar inte alla makens frågor här... 😚

 

Och meddelandena på messanger "rasar" in. Jag har hört att man ska stänga av ljudet på telefon för att få lugn och ro, men jag har svårt för det, vill ju veta vem som ringer och vad de vill och jag vill verkligen inte missa samtal från en kär vän som äntligen ska bli fodervärd igen, pratade som om vi aldrig gjort annat, trots att åren rullat på sedan sist. Kram Wigrens 🥰 jag vill heller inte missa telefonsamtal med ännu en eventuell fodervärd, fodervärdar är ju det viktigaste vi har i kenneln... vi kan ju (tyvärr) inte behålla alla framtida länkar i Bombaxkedjan hemma... 🙃

 

Och så nästan sist men absolut inte minst, grannen i sommartorpet ringde igår och berättade att träd rasat över tomten, det har vi inte sett, sa jag, vi har inte gått där på länge, känner du någon, frågar han, och då kommer jag ju på att jag faktiskt gör det, skapar kontakt och idag stannade han till hos oss för småsnack och grannen fick hjälp, så fint det löste sig... 😚

 

Och sist då? Jo, allra sist på dagen blev det telefonsamtal med familjen om ditten och datten, om allt och inget, om stort och smått - om inget och allt... 🥰