Ms Monica

I måndagskväll sent kom pappas dödsbesked. Han blev dålig på eftermiddagen i svampskogen och hans sällskap ringde efter en ambulans. Men det fanns inget att göra. Efter hjärtsvikt så fick han vatten i lungorna och kunde inte andas ordentigt. Han orkade inte längre.

 

Men pappa fick ett långt och aktivt liv ända in i det sista. Han grejade i snickarboden, byggde om fasaden på huset, var i skogen och högg och for fram och tillbaka till fritidshuset i Ullånger 5 timmar bort. Vi är så glada för att vi kunde fira hans 83 födelsedag i slutet av augusti och nästan hela familjen var där, tack vare våra nya hundtjejer kunde vi stanna mycket längre än i vanliga fall. Vi behövde inte ha dåligt samvete för hundarna. 

 

Natten mot tisdagen blev orolig och på eftermiddagen åkte vi alla syskon och Petra och David till Västerås lasarett för att tala med personalen där och för att få se pappa en sista gång. Det var helt overkligt. 

 

Sedan begav vi oss till gården för att ta hand om katten bland annat. Han var lätt att fånga in och fick följa med syster hem för att provbo hos Johanna och pojkarna. Fick veta idag att han jamat hela natten, stackaren. Vad konstigt för honom. 

 

Sen var jag helt slut och fortfarande var det svårt att ta in vad som hade hänt, så jag sjukskrev mig idag och tog det bara lugnt. Jag har inte ens varit utanför dörren. Har ringt till en av pappas vänner och berättat. Vi grät tillsammans. 

 

Men nu ska jag sluta bloggen för den här gången.