🙃 I en existentiell tid... 😯

Det blir existentiellt när en nära anhörig går bort, eller går före, som en av våra hundvänner brukar säga... men ändå... jag bävar varje gång vi ska åka till mammas och pappas gård när ingen av dem är där... tack och lov för familjen, hur viktiga blev inte de i dessa tider... oerhört viktiga ... 💕
 
Så energigivande att "alla" är på plats, vi lastar av maten och fixar inomhus, medan det är full fart på röjet utomhus, traktorn röjer först och fyller sedan på grus, det blir ett "nytt" uthus, krattan tar tag i "skrot" som blivit igenväxt, tar aldrig slut... vilken gemenskap, vilket samarbete... gläds åt alla insatser och att mina pajer uppskattades, CG och jag stannade inne och röjde, det blev en massa gjort, men så långt ifrån allt, vi fortsätter imorgon... 
 
Tack och lov för all hjälp med hundarna under tiden... 💕
 
En Container stod på plats och fylldes på bara några timmar, vilket team vi varit idag, helt fantastiskt... ❤ och så fint att chatta med grabbarna guld 🤗😘 vi är ju trots allt familjen, som Tobias säger...