đ€ Tröttsamma tider i Corona... đ€
Maken höjer pĂ„ ögonbrynen varje kvĂ€ll nĂ€r jag avrapporterar nĂ€stkommande dags sĂ€ndningar i Zoom... de Ă€r ju inte sĂ€rskilt matchade med varandra, nej, som imorgon sĂ„ startar en sĂ€ndning kl. 09:00 och den pĂ„gĂ„r till 12:00 och nĂ€sta börjar 15:30, tĂ€nk om de kunde ha hakat i varandra i stĂ€llet sĂ„ jag hade fĂ„tt en hel tidstĂ„rtbit att skriva pĂ„ bokkapitlet... blanda sedan upp sĂ€ndningarna med hantverkare som kommer och gĂ„r sĂ„ förstĂ„r ni kanske att fritid, privatliv och jobb helt plötsligt inte lĂ€ngre har nĂ„gra grĂ€nser... đ€Â
Â
Och nĂ€r flocken gör utspel sĂ€ger Zoom-klienten - du har inte ljudet pĂ„ - dvs. klienten tror att jag VILL sĂ€ga nĂ„got men att jag har glömt att slĂ„ pĂ„ mikrofonen... đ§ och som sagt, hade jag vetat för dryga 30 Ă„r sen att allt mitt arbete skulle bedrivas hemifrĂ„n dĂ„ kanske jag skulle lagt ner hunderiet đ€šđđŻ
Â
Men nu börjar jag pressas mot kanten, dagar pĂ„ en stol i Zoom Ă€r svĂ„ra att hitta hĂ€lsa i, jovisst, ett fantasiskt jobb mentalt och viktig, men kroppsligt som en farlig drog helt utan "allt" hĂ€lsosamt viktigt för att det fantastiska jobbet kan fortsĂ€tta... vad gör man... đ€š
Â
Och morgondagen ser precis likadan ut som nĂ€sta dag, nĂ€sta vecka, nĂ€sta mĂ„nad, nĂ€sta Ă„r... sĂ„ nu mĂ„ste vi ta krafttag och hĂ„lla ut och hitta tacksamheten i varje vardag... đ
Â
Och Ă€ven om det Ă€r grĂ„tt sĂ„ Ă€r det vackert, vilsamt och virusfritt... i vĂ„r underbara skog... đ