😊 En meningsfull onsdag trots allt... đŸŸ

Jag inleder dagens blogg med en kort Coronareflektion, vi tĂ€nker förstĂ„s, som sĂ„ mĂ„nga andra, att det börjar bli övertid nu och att det förhoppningsvis försvinner sĂ„ fort som möjligt frĂ„n jorden, denna otĂ€cka och osannolika sjukdom, nĂ„got vi inte förstĂ„r vidden av... jag tĂ€nker inte presentera dödsstatistiken hĂ€r, bara beröra att den finns, parallellt, och att den första göken i Ă„r var en södergök... 😯
 
I en annan dimension fördjupar jag mig i kompletteringar frĂ„n Rektorsprogrammets ventileringar, i extra mail frĂ„n Rekryteringsutbildningen... nĂ€r jag sĂ„g utvĂ€rderingen hĂ€romdagen om den sĂ„ blev jag verkligen utmanad, fina kollegan Annika höjs till skyarna (inget annat var vĂ€ntat efter att jag fick privilegiet att gĂ„ gick parallellt med henne, en helt fantastisk kollega med otrolig kompetens) och nu ska jag försöka axla manteln... omöjligt? Ja, kanske faktiskt... 😯
 
Cg Ă„kte med Tejmi till vĂ„r Ă€lskade Zhimon för tredje dagen i rad - och det blev en fin parning idag och trevliga stunder vĂ€nner emellan - (tusen tack Becke och Ann-Christine) sĂ„ nu hoppas vi pĂ„ valpar i bĂ„de en U- och V-kull... sĂ„ spĂ€nnande... och sĂ„klart behĂ„ller vi alla sjĂ€lva - eller? đŸ„°đŸ€—đŸ˜Š
 
Alltfler Ă€r ute i naturen i Coronatider, sĂ„ pĂ„ en annan sida av kronan ses hĂ€lsovinningar, men för oss har det alltid varit en sjĂ€lvklarhet att leva i skog och mark, hundmĂ€nniskor som vi Ă€r... en liten paus ibland pĂ„ promenaden i reflektion och samtal, i ljus och kĂ€rlek med vĂ„ra fyrbenta...dĂ„ Ă€r en sten eller stubbe sĂ„ vĂ€lkomnande đŸ„°đŸ§ĄđŸ‘ alla Ă€r med pĂ„ bild utom Zivhan eftersom hon inte lĂ€mnar godisfickan, dvs. mig... 
 
VÀder och ovÀder har prÀglat hela hösten, vintern och vÄren, idag vÀxlar vi mellan sol och regn, blÄst och vindstilla... 
 
 
AllmÀnt