đŸ€š PĂ„ största allvar... đŸ˜¶

Inget de nĂ€rmaste veckorna blir som planerat - coronaviruset stĂ€ller hela vĂ€rlden pĂ„ Ă€nda, minst sagt, jag skulle ju vara i Göteborg idag men avrĂ„ddes att resa eftersom jag och maken Ă€r bĂ„da i riskgrupperna för viruset, jag beslutade snabbt att inte vara pĂ„ Stockholms central, att inte Ă„ka tĂ„g eller att röra mig bland en massa mĂ€nniskor pĂ„ vĂ€gen mellan Skuttunge och Göteborg... vilket alla inblandande förstod till fullo... đŸ˜¶
 
Min oro gĂ€llde de stora internaten inom Rektorsutbildningen, men det tog bara nĂ„gra timmar innan beslutet kom att Ă€ndra formen till en digitaliserad form, mer distansliknande, och det beskedet kom strax efter kl. 15... sĂ„ nu kan vi bara avvakta och bevaka, hĂ€nga med och se vad som hĂ€nder framöver... och stanna i Skuttungeskogen sĂ„ gott vi kan - och vi tar det pĂ„ största allvar... som hela Sveriges myndigheter gör just nu... 😯
 
Det Àr en mÀrklig vÀrld vi lever i just nu - i CoronavÀrlden, men ibland Àr det svÄrt att ta faran pÄ allvar, inte minst nÀr vi njuter lÄngpromenader i finaste omgivning... 
 
Att se ljuset omfamna oss alltmer - parallellt med faran kring Coronaviruset, allt som vi mÄste hantera, inte minst resan till England, Bombaxdagen, rekommendationerna Àr att stÀlla in allt... 
 
Inte kan man vÀl annat Àn njuta och skratta nÀr hundarna dagligen roar oss... eller?
 
NĂ„got positivt i allt Ă€r förstĂ„s att vi lever i en upplyst och tillgĂ€nglig tid, dvs. vi ser och kan följa allt via telefoner, mail, nyhetsprogram, tidningar, ja, pĂ„ alla sĂ€tt... inramat av finaste vĂ„rtecken... kontraster... đŸ€«