Ms Monica

Dagens bloggar blir allt svårare att skriva... tankarna är precis överallt och inte minst i den existentiella dimensionen, vad ska vi göra, vad ska vi tänka, hur kan vi  hjälpa, hur kan vi ta ansvar, hur kan vi vara medmänniskor, hur ska vi i riskgrupperna undvika smitta?

 

Jag har aldrig haft några problem med att jobba hemifrån, men det har ju varit under helt andra omständigheter... tack och lov för kunniga kollegor som kan klura kring de nästkommande dagarnas internat på distans... vi har haft möten - digitalt förstås - var och varannan dag men min oro har främst handlat om hur deltagarna ska kunna gå vidare i grupparbete utan att veta vilka rum de ska till, vilka tider de ska förhålla sig till, utan oss utbildare "stand by your side" - och mailboxen svämmar verkligen över... och inte minst av oroliga deltagare som inte vet hur de ska hantera den digitaliserade versionen av veckans internat...

 

Tack och lov för hundarna, för telefonen och för internet, för våren och solen, men förstås önskar jag att värmen kommer snart... idag bekräftades att vårens värme kommer att slå tillbaka Corona... stå ut...

 

Bara att tacka för varje frisk dag i ett liv med maken och bästa vännerna i den stora riskgruppen - 70+ - tusen tack grannar för att ni vill hjälpa och stödja oss, tusen tack till vården, till alla samhällstjänster, till politikerna som verkligen tar ansvar... nu laddar vi om och supersänder för första gången ett mycket välplanerat internat - allt i ljus och kärlek  🥰💕