Ms Monica

De senaste åren har mitt liv präglats av tidiga morgnar mer än någonsin tidigare. Jag kan inte minnas annat än när jag jobbade på Årstagården på 1980-talet att jag sedan dess haft tidiga morgnar. 

 

Efter jobbet på Årstagården bytte jag till Årsta vårdcentral där vi öppnade åtta och senare till administrationen vid Ulleråkers sjukhus där vi började mellan åtta och nio. De tiderna passar min kroppsrymt alldeles utmärkt. Och jag utvecklades med åren mot att bli en nattmänniska som älskar nattsudd och sovmorgnar i ett samhälle där allt är uppbyggt kring morgonmänniskor. 

 

Hursomhelst fortsatte rytmen många år framöver - ända tills jag började på Södertörn för snart 4 år sedan. Då gällde det att ta sig till jobbet i god tid, oavsett om det var med bil eller med tåg. Vissa dagar var jag uppe strax efter kockan fyra, vilket till och med min läkare ogillar, den senaste terminen tack och lov inte så ofta. Men mellan fem och halv sex är inget ovanligt. När jag för en tid sen fick en tandläkartid i Gävle 08:30 på morgonen var det inget som jag noterade nämvärt. Jag kunde ju sova ända till halv sju innan klockan ringde och hela flocken sov ända fram till dess, så lugnt och stilla huset var... 

 

Dagen började i snöstorm men slutade i strålande vårväder. Jag är tacksam för en förmiddag i Gävle med en proffsig tandläkare och med ett supertrevligt cafebesök med en tidigare kollega. Vi kunde konstatera att vi inte setts på ett antal år, men det kändes som det var i höstas. Så skönt med sådana vänner. Innan jag lämnade Gävle besökte jag en valpköpare och sen bar det hemåt för fortsatt arbete med än det ena än det andra.

 

Jag är inte riktigt klar med jobbet än, men jag varvade det med en underbar kvällspromenad och besked om att Tobbe kommer och sover här på fredag. Vilket fredagsmys 🎶