đ Om kalendrar pĂ„ vift, om möten med hĂ€rliga kollegor och om minuter i ljus ...đ
Ja, inte vet jag riktigt hur jag ska sammanfatta denna mĂ€rkliga tisdag. Men jag gör i alla fall ett försök. Efter en natt dĂ€r jag sprungit upp och ner för att rasta tokan Lexie - som bestĂ€mt sig för att Ă€ta pĂ„ nĂ€tterna med konsekvenser av det - sĂ„ var jag uppe vid tvĂ„ och sen vid fyra "blĂ€cket", hade svĂ„rt att somna om nĂ€r jag sĂ„g ytterligare en halv dm snö som fallit i Skuttunge - vilket betyder en lĂ„ng resa till Stationen och tĂ„get till Uppsala... gillar lĂ€get och lĂ€gger mig ner och vĂ€ntar pĂ„ att klockan ringer halv sex... Ă€ntligen - upp och hoppa och kicka igĂ„ng en fin tisdag i januari - den allra sista för detta Ă„r...Â
Â
Kommer till bĂ„de till centralstationen i Uppsala, till tĂ„get och till jobbet i bra tid... vi ler tacksamt varje dag detta sker men vet ocksĂ„ att jordens undergĂ„ng inte har med SJ att göra đ eller?
Â
Har ett par riktigt bra och betydelsefulla möten, hĂ€mtar böcker och lĂ€gger dem i ryggsĂ€cken och kĂ€nner den "tunga bördan" av kunskap som ska lĂ€sas in bĂ„de av mig och "mina" lĂ€rare i kursen interkulturell handledning...Â
Â
Checkar ut och pendeln kommer precis nĂ€r jag sĂ€tter foten pĂ„ perrongen - vilket ger mig möjlighet att ta 15:40-tĂ„get direkt till Uppsala - 30 minuter - vilken dag - check âđ€
Â
Och vilken lycka var inte det (kan inte ens beskriva kĂ€nslan) att sticka ner handen i postlĂ„dan och kĂ€nna kuvertet med min kalender som varit pĂ„ vift, jag for runt som en toka av glĂ€dje... ja, ja, ja... vad kan toppa detta i livet just nu? Att inse att den var borta i torsdagskvĂ€ll bjöd till panik och Ă„ngest, att senare pĂ„ kvĂ€llen fĂ„ ett fantastiskt SMS - jag har hittat din kalender - sĂ„ kom "livet" tillbaks idag... đ
Â
Bonus idag blev att jag rĂ„kade ringa hjĂ€rtat Petra (tryckte fel sĂ„ fint), jag vet inte hur det kom sig, men sĂ„ mysigt att höra hennes röst - puss och kram hjĂ€rtat đđ
Â
Och vem annan Ă€n jag rĂ€knar ljus i minuter, i att promenera med hundarna nĂ€r jag kommer hem, i att se hur lĂ€nge vi kan gĂ„ i ljuset och i dubbel bemĂ€rkelse nĂ€r vi har tvĂ„ flockar hĂ€rhemma, Lexie som helst promenerar ensam och resten av gĂ€nget som gĂ€rna glĂ€ds tillsammans, vilken dag ... och vet ni - den toppas av en hĂ€rlig resa till Göteborg i morgon och en efterlĂ€ngtad Ă„tertrĂ€ff med min fina handledare Inger, vilket liv i lyx... â€
Â
Klockan Àr över halv fem nÀr Lexie och jag tar en promenad i vitt pudrat landskap och vackert ljus...
Â
Den hĂ€r vintern har verkligen varit en utmaning nĂ€r det gĂ€ller att ta sig fram pĂ„ farbara vĂ€gar... men se sĂ„ vackert mĂ„let Ă€r, dvs. Skuttungeskogarna...Â
Â
Men Ă„ andra sidan fĂ„r man vara tacksam för att det Ă€r den hĂ€r sidan man fastnar pĂ„, dvs. att vakna och inte kunna ta sig till Stockholm, utan "tvingas" stanna kvar i detta ... đ det vackraste som finns och vet ni - klockan Ă€r 16:20 nĂ€r jag och flocken vandrar i denna vackra tavla... vilket ljus...Â
Â
Varför hĂ€nger jag upp "hela" livet i denna lilla papperskalender, det höll pĂ„ att gĂ„ Ă„t pipan, tack och lov gjorde det inte det eftersom det finns Ă€nglar pĂ„ jorden, som hittar den, köper kuvert, skaffar frimĂ€rken, SMSar och kollar att det Ă€r rĂ€tt adress och skickar den - och lĂ„ter mig njuta av att den Ă€r tillbaks i lĂ„dan idag - hur kan man visa den tacksamheten?Â
Â
HĂ€r Ă€r det "gött" att leva... sĂ€rskilt i tider mot ljus och vĂ„r...Â
Â
Â
Â
Â