😊 Om kalendrar på vift, om möten med härliga kollegor och om minuter i ljus ...😚

Ja, inte vet jag riktigt hur jag ska sammanfatta denna märkliga tisdag. Men jag gör i alla fall ett försök. Efter en natt där jag sprungit upp och ner för att rasta tokan Lexie - som bestämt sig för att äta på nätterna med konsekvenser av det - så var jag uppe vid två och sen vid fyra "bläcket", hade svårt att somna om när jag såg ytterligare en halv dm snö som fallit i Skuttunge - vilket betyder en lång resa till Stationen och tåget till Uppsala... gillar läget och lägger mig ner och väntar på att klockan ringer halv sex... äntligen - upp och hoppa och kicka igång en fin tisdag i januari - den allra sista för detta år... 
 
Kommer till både till centralstationen i Uppsala, till tåget och till jobbet i bra tid... vi ler tacksamt varje dag detta sker men vet också att jordens undergång inte har med SJ att göra 😊 eller?
 
Har ett par riktigt bra och betydelsefulla möten, hämtar böcker och lägger dem i ryggsäcken och känner den "tunga bördan" av kunskap som ska läsas in både av mig och "mina" lärare i kursen interkulturell handledning... 
 
Checkar ut och pendeln kommer precis när jag sätter foten på perrongen - vilket ger mig möjlighet att ta 15:40-tåget direkt till Uppsala - 30 minuter - vilken dag - check ✔🤗
 
Och vilken lycka var inte det (kan inte ens beskriva känslan) att sticka ner handen i postlådan och känna kuvertet med min kalender som varit på vift, jag for runt som en toka av glädje... ja, ja, ja... vad kan toppa detta i livet just nu? Att inse att den var borta i torsdagskväll bjöd till panik och ångest, att senare på kvällen få ett fantastiskt SMS - jag har hittat din kalender - så kom "livet" tillbaks idag... 😊
 
Bonus idag blev att jag råkade ringa hjärtat Petra (tryckte fel så fint), jag vet inte hur det kom sig, men så mysigt att höra hennes röst - puss och kram hjärtat 😊😘
 
Och vem annan än jag räknar ljus i minuter, i att promenera med hundarna när jag kommer hem, i att se hur länge vi kan gå i ljuset och i dubbel bemärkelse när vi har två flockar härhemma, Lexie som helst promenerar ensam och resten av gänget som gärna gläds tillsammans, vilken dag ... och vet ni - den toppas av en härlig resa till Göteborg i morgon och en efterlängtad återträff med min fina handledare Inger, vilket liv i lyx... ❤
 
Klockan är över halv fem när Lexie och jag tar en promenad i vitt pudrat landskap och vackert ljus...
 
Den här vintern har verkligen varit en utmaning när det gäller att ta sig fram på farbara vägar... men se så vackert målet är, dvs. Skuttungeskogarna... 
 
Men å andra sidan får man vara tacksam för att det är den här sidan man fastnar på, dvs. att vakna och inte kunna ta sig till Stockholm, utan "tvingas" stanna kvar i detta ... 😉 det vackraste som finns och vet ni  - klockan är 16:20 när jag och flocken vandrar i denna vackra tavla... vilket ljus... 
 
Varför hänger jag upp "hela" livet i denna lilla papperskalender, det höll på att gå åt pipan, tack och lov gjorde det inte det eftersom det finns änglar på jorden, som hittar den, köper kuvert, skaffar frimärken, SMSar och kollar att det är rätt adress och skickar den - och låter mig njuta av att den är tillbaks i lådan idag - hur kan man visa den tacksamheten? 
 
Här är det "gött" att leva... särskilt i tider mot ljus och vår...