Ms Monica

Om dagar då rubrikraden är alldeles för kort för allt man vill säga, om att starta en vanlig och oerhört vacker decembertisdag i strålande sol i vackraste av natur, om att ladda och handleda och maila... när samtalet från bästa chefen kommer, om en helt overklig dag... på alla sätt... 

 

Så omtumlande när Annika ringer och undrar om jag kan prata, javisst, (trevligt att mitt viktiga brev igår kunde användas idag för avdelningsutveckling, för meningsfulla dagar) och berättade att jag fått en fast anställning, så chockartat glädjande, rörs till tårar... drar en djupdjup suck ... bästa jobbet, bästa chefen... och visst, nu ska mitt existentiella brev skickas vidare, till svenska akademien, till än den ena och än den andra... 😊