😊 Vilken bra fredag det blev trots allt... 🌞

Trots allt - är alltså den envetna hostan och tröttheten som inte riktigt vill släppa greppet, den är ungefär som vintern, vill inte ge sig... Men den här veckan har jag slutat med hostmedicinen i alla fall och hoppas att illamåendet snart gör som snön, dvs. ger vika 🙃
 
Gillar verkligen 08:31-tåget till jobbet, står på "rätt" spår, bara att kliva på och börja jobba, går direkt till SL-pendeln och är på jobbet drygt en timme senare - och har lite tid på mig att plocka ihop och fixa med det ena och det tredje innan Processledarna möts för ett kreativt och gemytligt möte, som samtidigt är effektivt och väcker vidare frågor. Sedan blir det oplanerat en gemensam lunch där mötet till viss del fortsätter så in alles blir det en effektiv fredag på jobbet...
 
CG messar att han hämtar Tekla från badet 13, så det borde fungera att Karin och jag åker mot Upplands väsby efter lunchen - och det gör det, Karin släpper av mig och jag hoppar in i bilen hemåt och överlämnar en nybadad Tekla för ännu en helg i storstaden för att familjen ska få prova det här med hund några dagar till... 
 
Väl hemma hinns det med en ljuvlig promenad där vi inspekterar hur långt våren egentligen har kommit i Skuttunge, inte så långt som inne i stan men ändå, en god bit på väg... 👁
 
Nu ser vi framemot en helg i vila och återhämtning, i familj och närmaste allt inramat av ljuvligaste Sätra Brunn, Sveriges mest prisvärda spa? 
 
Men att vandra i "min" skog dagar som denna är också som att vara på "spa" - helt fantastiskt... 
 
Vi går ofta mellan torpen uppe i skogen och främst till plommontorpet, här trivs hundarna också, Tuva fick span på något i skogen idag... 
 
Under vår inspektion kunde vi konstatera att det fortfarande dröjer innan spårsäsongen kommer igång på allvar, att kursen startar på onsdag är dock helt ok, lite snö att träna på är bara bra... 
 
 Och här på sin baksida sitter Zirhie och funderar över vad det var som hände där egentligen - i den svenska akademien, då en man gjorde något galet och två kvinnor fick bära hundhuvudet för det - eller inte... 
#1 - - Kristina:

Ja du Zirhie. Nog kan man undra alltid