Ms Monica

Vänder på dagar och på dygn, somnar tidigt och vaknar likaså tidigt, försöker somna om, men det är inte så lätt, Tuva snarkar, Tekla ska gosa...

 

Klockan ringer strax före sex och det är mörkt och svart ute när vi tassar upp och drar igång tisdagen den 5 december, tänk bara 15 dagar kvar av mörkret och så vänder det den 22 december... och så är snön ledsamt nog borta sedan flera dagar, ni anar inte så vackert vi hade det i lördags, riktigt vykortsvackert, så njutbart, jag hade inte ens ficklampa på kvällspromenaden...

 

Men har vi tur kan det komma lite lagom mer snö i slutet av veckan... en vit andra advent och vi får en ny chans att njuta... men tänk vad jag har mycket firanden att göra fram till andra advent...

 

Sitter på SJ-pendeln till Storstaden redan vid 07:35, kryper ner i det bekväma sätet, packar upp datorn och rivstartar denna tisdag och när de ropar upp att vi om fem minuter anländer Stockholms central, tänker jag, men redan?

 

Och så länge jag gör det, dvs njuter tågresan - så länge tänker jag stanna på Södertörn, den dagen resan blir något annat än en trivsam upplevelse så får jag tänka om... jag laddar benen med spring, ser det som ett sätt att hålla igång, åker världens rulltrapport till "avgrunden" och ser att jag har 7 minuters väntan till SL-pendeln ut till Flemingsberg, sätter mig och surfar och så försvann den tiden också - Monica, ropar någon på pendeln till Flemingsberg och en av mina interkulturella kollegor gör mig sällskap - oj, vad fort vi kom fram... nej, pendlingen är inga som helst problem trots alla inställda avgångar och avstängda linjer, måste lära mig det här med alternativa vägar, trots att det verkar som att jag jobbar hemma när alla signalfel m.m. inträffar...

 

Efter ett supertrevligt möte (jag kom i tid trots allt) så fortsatte jag till en höjdpunkt som jag sett framemot så länge - äntligen skulle jag få tillfälle att träffa Jeanette och äta lyxlunch med henne på Centralen i Stockholm och på finrestaurangen Luzette - får en helt fantastisk stund tillsammans både gourmetmässigt, idémässsigt och kollegialt... vilken höjdare, kram Jeanette... nu funderar vi vidare på alla goda idéer...

 

Men dagen tog inte slut där, nej, på tåget hem var det nästan tomt (?) så det var bara att "kasta" upp datorn och fortsätta arbetet och så var vi framme i Uppsala "alldeles för snabbt" igen... 😊

 

Landar på min härliga köksstol och avslutar kvällen med både det ena och det andra, med tentor, betygsfrågor, med inbjudningar och samverkansavtal, med världens bästa jobb... bonusdag på alla sätt, så skönt att få diskutera familjeangelägenheter också på tåget hem... nog så viktigt, kanske viktigast, för så här är det, förutom att jag har världens bästa jobb har jag ju världens bästa familj... 😊

 

Så nu lever vi väl, vi lever dagar mot ljusare tider...