Ms Monica

Det var alldeles för länge sedan jag var i älskade Göteborg. Vilken härlig känsla att få åka ner hit och återuppväcka minnen och få umgås ordentligt med Inger, min handledare... I morse när jag vaknade var jag inte helt säker på att jag skulle komma iväg... illamåendet satt kvar och balansnerven stökade... jag tog mig ändå till tåget och så var resan påbörjad mot bästkusten... 

 

Väl framme möts jag av strålande solsken och 20 grader varmt... som att komma till en annan kontinent... helt fantastiskt, samtidgt har Inger beställt bord på ett av våra gamla restauranger som vi åt på när jag var doktorand här... vilka härliga minnen... vi satt i tre timmar drygt och tiden bara rusade, som vanligt hade vi massor att prata om... Inger promenerade med mig till mitt älskade hotell Flora, det var här vi bodde i sviten när jag disputerade och pappa var med och hade rum här... vilket hallelujahmoment... som stannar i kropp och hjärta för resten av livet... 

 

Nu bodde jag ju inte i sviten, nej, tvärtom, jag tror jag bor i det minsta rummet på hela hotellet, men vad gör det, jag ska strax krypa i säng och sova gott trots att kvällen är ung, att sova ifatt är väl en bra strategi för att tillfriskna fort... 

 

Tågresan gjorde nytta också då jag kunde bedöma klart en av kursernas tentor som jag har... det känns alltid bra... nu är det bara en kurs kvar... så på tåget hem imorgon så löser jag förhoppningsvis det...  och så laddar vi mot påsk och ledighet... så mysigt...