Ms Monica

Tänk vart våra älskade hundar tar oss... hela tiden, till människor, relationer, till tid och rum som berikar våra liv...

 

Jag har hela tiden stretat emot att åka till Tångahed och döma i helgen, jag har "för guds skull" inte tid, jag måste jobba, med allt, men se det gick ju inte att byta ut den otroligt trevliga inbjudan som vi fick "för flera år sedan" mot en helg i regn och arbete... nej, vad är ostkusten i regn mot västkusten i sol - ingenting förstås... 😍🌞

 

Jag hann med flera timmar framför datorn innan vi åkte och kände mig 95 procent nöjd, inte hundra alltså... och medan jag kämpade på förberedde CG husbilen för avfärd söderut... och vi lyckades hålla tiden alldeles utmärkt...

 

Jobbade på i husbilen och längtade lite vila och avkoppling som ligger långt fram i tiden... papper flög ut och iväg och vi hittar inte allt värdefullt... suck... men det fixar vi på något sätt... ler glatt och avkopplande när vi äntligen står vid receptionen vid Tångaheds campings reception, ett samtal, en plats, en kod för att komma in... check... från det ena till det andra, vilken fin camping... och där är ju plats 18... reserverad till oss... drar njutningsfullt i handbromsen, rastar, installerar oss, matar hundar, pausar, byter om, packar upp och så var skjutsen till middagen här... som i ett svep...

 

Får en fantastisk middag med så härligt sällskap att allt absolut var värt allt, att få döma älskade terriers blir bara bonus... vad jag skrattat ikväll och tänk vart hundarna för oss i livet... sjunker tacksamt ner i soffan i husbilen efter en sen kväll, en sen rastning med alla i regnet som kom, trots allt...

 

Men nu får vi allt leva väl och lev njutbar tillvaro... och bättre blir det...