😘En dag i taget... 😘
Vi tar en dag i taget och väntar på svar från alla möjliga experter och professorer på sjukhuset, CG blir verkligen väl omhändertagen, och han är mycket piggare, men de har ännu inte hittat var infektionen är någonstans i kroppen... imorgon är det en MT-röntgen beställd, då hoppas de på att kunna hitta den... vi tar en dag i taget helt enkelt...
Härhemma pysslar vi på med det ena och det andra, lite kommer jag av mig med stöket kring CGs sjukhusvistelse... men lycklig är jag för att jag klarade av att lägga ett fullt spår igår i tuff terräng mellan varven..., jag vinglade ibland, halkade, tappade balansen - men jag ramlade inte en enda gång utan parerade snyggt med foten som om den aldrig varit bruten... lycka - efter ett år och sju månader!!!
Lade spåret i den gamla skogen här utanför huset - den skog som är kvar och visst, jag kan nog förfina spåret lite med tanke på att jag gick rakt upp i stenrös och kvistar och rester av avverkningen, men ändå... 👍
Jag har också skjutsat vitsuddar i nya bilen, som de trivdes i, till badet, ja, det var verkligen dags... så fina små sockertoppar som jag hämtade en och en halv timme senare...
Jag fördrev tiden idag med att titta på filmen om Michael Jackson, en minnenas resa, kan jag säga, jag växte ju i princip upp med hans musik, fortfarande världens absolut bästa musik... Billie Jean utsågs för några år sedan till världens bästa låt...
Efter att vitsuddarna hämtades från badet tänkte jag passa på att ta en promenad med dem, trots regnet, men när jag gick ut genom grinden och vände mig om, satt alla tre kvar i hallen och tittade på mig... vi väntar här, lät de hälsa... 😘
Efter besöket på sjukhuset så kunde jag varva ner och koppla av lite, ta fram blod till spåret imorgon, tänka ut hur jag ska dra det på andra sidan vägen... bra att ha två olika spår för prov framåt i tiden...
Igår var pojkarna och klippte sig hos deras favoritfrissa alldeles vid Fyrisån, vi satte oss där en stund och åt klubborna de fick från frisören... vackra Uppsala...