Ms Monica

... med bästa kollegorna... tänk att mer än halva trivseln på jobbet handlar om vilka kollegor man har (för mig i alla fall) och idag har jag haft ett par av mina bästa med mig - de tog så fint hand om mig och min reducerade kapacitet, så lämpligt och trevligt... och vilka fina kursdeltagare det har varit i den här kursgruppen, eller kanske beror det på att de inte är så många, ibland har jag kurser på rektorsprogrammet där det till och med är över 100 personer men idag och igår var det ca 50, dvs. hälften - jag vet inte om det är därför det kändes som att vi kom varandra nära och igår hördes röster som sa - det här är nog det bästa internatet hittills, häftigt att få vara en del av det...  🙏

 

Min relation med Rektorsprogrammet har varit upp och ner, men just nu är det mest upp... det har, som sagt, dessa två supertrevliga dagar bidragit till... och nu såg jag att jag var schemalagd på samma internat till hösten... något att se framemot i höstmörkret... 

 

Hursomhelst så kom de nya utemöblerna till framsidan hem idag... hemkört och ihopmonterat, check, känner mig för gammal och lat och bekväm nuförtiden, för att packa upp, leta skruvar och instruktionsbok för att svettas igenom en ihopmontering, tänk så skönt att slippa detta och bara slå sig ner och mysa och så fint det kommer att bli när jag får blomstra upp hela fram och baksidan, bara det blir lite varmare 🥀🌺🌻

 

Sedan var dagen i princip klar, med det mesta... och jag med, kanske jag ska säga, även om dagen idag kändes mycket bättre än igår... och imorgon avslutar jag den här veckan, den sista i april med att vara en hel dag på förskolan... det ska bli spännande... eftersom det är en utbildnings- och utvecklingsdag och alla barnen är hemma... de kommer jag att sakna förstås... men ändå, att få ägna tid till pedagogerna är ju också en bonus... 🙏

 

Sen tar vi helg och packar bilen för vidare färd mot återhämtning, rehabilitering mot Hälsingland, mot Hälsans land... 😘🤗