💕🍂 När oro släpper och det känns normalt igen...😘🙏
Äntligen kom då maken hem från sjukhuset, jag kämpade verkligen för det eftersom avdelningen han hamnade på var så långt från rehabiliteringsmiljö man bara kan tänka sig, men jag släpper det just nu, kanske jag återupptar det senare i livet... men så fick jag min vilja igenom, han fick komma hem i stället och landade kl. 10-isch igår, sen var det rena rama kalabaliken här hemma...
Han hann knappt innanför dörren förrän hemsjukvårdens första ansvarig stod på gården, en supergullig sjuksköterska som skulle informera om allt, kort därefter kom sjugymnast och arbetsteraout för att se vilka hjälpmedel som behövdes... och då hade jag redan glömt informationen från sjuksköterskan...
Och så fick vi besök av goda vänner mitt i allt, precis innan jag skulle in i dagens första planeringsmöte och därefter vidare till en fysisk handledning på Nova Park i Knivsta - och det märkligaste av allt var att vi sedan satt uppe tillsammans framför TVn till sent på kvällen...
Och efter dagens bestyr så var det dags att bege sig vidare norrut mot älskade Borka, där landar själen mjukt och fint och att få avnjuta middag på bryggan strax före de stänger för säsongen (på lördag) känns som en extra bonus...
Allt är inte helt normalt kanske, men nu är det väldigt nära... och som en extra bonus ser det ut som att jag får hämta nya bilen redan på måndag... 🙏😘🚘

Äntligen får vi återvända till vårt Borka, så länge vi varit borta från det och från sommar och semester... tänk vad mycket vi kunde ha gjort om allt hade varit som vanligt... vi har en hel del att ta igen nästa sommar...

Men vilken positiv överraskning när Borka fått så mycket kärlek och omsorg av vännerna Kicki och Mange, vi blir helt överväldigade... tusen tusen tack 🙏💕

Och så kryddar vi med lite livskvalitet med en middag på finaste Borka brygga...

Den mest rofyllda miljö vi kan tänka oss... i strålande sommarväder, förmodligen årets sista sommardag...

Att sen få äta en härlig Röding gjorde ju inte kvällen sämre... vi pöser över av tacksamhet...