😉 Om att bli uppropad på en hundutställning 😂

En topplördag har jag haft idag! Från morgon till kväll! Det var inte helt fel att ha en del av hotellet för sig själv, dusch och toalett, egen ingång (upptäckte jag) och så eget kök och matsal. Lät inte det vräkigt, haha...
 
Strax före nio satt jag i bilen och rullade de sista milen söderut för att ansluta mig till specialutställning på Jönköpings brukshundsklubb. Det var ganska ok väder, blåste och var kallt men uppehåll hela dagen. En droppe fick domaren och jag i håret under dagen, det överlevde vi.
 
Men innan dess stötte jag ihop med en av mina favoritdomarkollegor som lärt mig massor om grupp-9 hundarna jag utbildar mig på. Han och frugan hans slog sig ner bredvid mig vid ringarna under tiden jag väntade på min tur att entra ringen. Vi hade, som vanligt, så himla trevligt så tiden bara rusade iväg och plötsligt hör jag mitt namn ropas upp någonstans och ja, det är sant, jag blev uppropad av ringsekreterarna i den andra ringen - domarelev Monica Vikner Stafberg, är hon här?
 
Jag hade ju så trevligt så jag hade ju totalt missat att kolla att det var dags för mig att kliva in i ringen och ta på mig min elevrock, så underbart att bli uppropad i det här sammanhanget, det brukar ju vara hundarna som ropas upp i ringen. Har aldrig varit med om detta förut och kommer nog aldrig få vara med om det igen 😍... synd, det var riktigt trevligt...
 
Så startade en fantastisk lärtid med en av Sveriges specialister på Collie, dagen flög i rasande fart förbi och det förvånade mig att klockan plötsligt var närmare tre och jag hade varken ätit, knappt druckit något eller varit på "damernas"... vilken kvalitetstid... tusen tack Eva!
 
Tack också till Marianne, Gatefields, som har lärt mig så mycket som jag kunde ta med mig idag, likväl som kvällen på SKK med Collie i centrum... bugar ödmjukt för livets labyrinter som alla har sin mening...
 
Genomfrusen och hungrig kommer jag in till köket (som stängde för en timme sen) och möter en så serviceminded person som genast fixade mat till mig, chili con carne, en av favoriterna...
 
Strax efter tre är det dags att krypa ner i sätet (ungefär som ormen i Robin Hood), sätta sig tillrätta i den högsta nivån av av sätesvärmare, värme i ratten att gripa tag i för mina kalla händer... lägger i D, slår på GPSn på hem, ska landa kl. 19:00 prick enligt den, känns som BMW-bonus att dra i handbromsen 18:30 prick - borta bra men hemma bäst...
 
Njuter hundar... Landar och packar upp, integrerar mig med taxstandarden, packar om, packar nytt... dags att ladda om för en härlig söndag med taxar, med styrelsemöten, med det ena och det andra som gör livet värt att leva...
 
Så kära bloggläsare, lev väl, lev uppropad... 😍
 
Tänk så vackert vårt avlånga land är ... och tänk så mycket av det man får se och uppleva som "hundmänniska"
 

Och se denna helt fantastiska BIR-tik - 12 år gammal - och med allt på plats, huvud, proportioner, vinklar, balans, typ... så underbart att få vara passiv elev och se henne...