Ms Monica

Det blev in alles en helt fantastisk måndag på så många sätt... och visst är det livet i ett nötskal, att gå här och mellan varven kämpa, slita, bli frustrerad, arg och ledsen och bli besviken till att glädjas, skratta, njuta, sträcka på sig och bekräftas och bara flyga i själen 🎈💜

 

Men innan måndagen börjar så landar CG från Norge ganska sent så jag hinner somna innan han kliver innanför dörren och väcker flocken, så kan det vara när flyget blir försenat... så när min klocka ringer vid 6 så sover han som en stock så jag sköter hundarna innan jag åker till jobbet för en dag i kreativitet och kollegialitet... trevligt och utvecklande, speciellt när vi börjar diskutera hur våra seminarier kan utvecklas... där är jag helt på... men det återkommer vi ju till när vi ska ha en lunch till lunch-planering i januari, det ser jag verkligen framemot... 

 

Och så inleder vi eftermiddagen med att samla kollegiet som arbetar i masterprogrammet, vi talar om bedömningar och uppsatsers starka och svaga sidor, om hur man bemöter studenterna i deras osäkerhet, hur vi förhåller oss till att sätta betyg och ge återkoppling, tiden rusade... passade också på att "jobba" när jag ändå var på jobbet 😚 innan det var dags att åka till tandläkaren ...

 

Där jag fick med beröm godkänt, så fint då 😚 fick till och med lite ok-känslor när jag gick därifrån trots min tandläkarskräck... och då var klockan närmare 17 innan jag nådde hemmet... och fick privilegiet att få njuta en kvällspromenad i sol och moln i kamp på himlen... innan jag fick den fantastiska nyheten att Pirjos och mitt kapitel om att leda antirasism nu blivit antaget till en antologi om rasism, heja oss Pirjo 💜😘

 

Allt detta i firandet av 36 år som förlovade idag, men det blir en annan blogg 😚💜