Ms Monica

Men det är inte självklart att vakna och blicka ut över nästan en halv meter snö på gården och upp till en meter i drivorna... jag bara häpnar och blir genast låg... orkar jag fler vintrar verkligen... lika tungt att möta detta för mig eländiga väder, det kanske man inte tänker på så mycket när man bor i en stad, där allt plogas och sköts om omsorgsfullt, där man på ett eller annat sätt kan ta sig fram, men bor man på landet som vi, ja, då är snösmockor lika med riktiga bekymmer... 

 

Och jag hade faktiskt glömt bort att Trafikverket har en klagomur, jag har inte ringt dit på flera år, men när vi tar kvällsturen med hundarna och ser att det fortfarande är oplogat på "stora vägen", då har jag inget val... vi ser en bil som kör sakta mot Åkerlänna men plötsligt kommer den backandes, ja, det kom en bil från Åkerlänna också och det var helt enkelt omöjligt att mötas... vilken tur att detta väder inte kom natten till igår då avslutningen av Rektorsprogrammet var... 

 

Och vilken tur att vi handlade mat igår för några dagar... bara för säkerhets skull... insnöad kan man vara på många sätt, men det här är verkligen en mardröm, inte ens hundarna kan njuta skog och mark... 

 

Sluter in mig i mig själva och låter bli att titta ut... men vi måste ändå skotta för att komma ut från huset... lyckas ändå bubbla in mig i jobb och får en massa gjort... njuter ändå våra fantastiska pannlampor, att kunna promenera på kvällen trots mörkret... 

 

Vi biter ihop och överlever och vi bor ändå med världens bästa grannar, jag behöver inte ens ringa en vän, för plötsligt får jag ett pip på messanger där grannen erbjuder sin hjälp att skotta snö, men tusen tack, vi har ju bilen helt igensnöad... 😘 men nu är den inte det längre...