Ms Monica

Nå, hur gör vi nu med flocken (läs Zirhie) när vi behöver åka upp och titta efter huset i Borka, ja, antingen gör man som rekommenderat, dvs. stannar hemma och ger tant Z lugn och ro eller så gör man som jag tycker, packar in bilen, tar med flocken och låter Zirhie följa med... 

 

Imorse låg hon helt utslagen och jag blev orolig, men så fort vi packade in oss i bilen och senare öppnade dörrarna till Borka, så började livsandarna återvända, svansen började vifta lite och kravet på en godis följde tätt därpå... 

 

Och igen gick jag min egen väg och kopplade upp hela flocken för en promenad i det vackraste kvällsljuset och jag ser hur hon stimuleras och glädjs åt det... hon äter och dricker och tigger, det är ju hennes essäns, inte minst att tigga förstås och bestämma hur det ska vara med saker och ting... 😘

 

Hon måste äta 4-6 ggr per dag och så blir jag ett nervvrak när vi bara kommer upp i 3 ggr men inser sen att det de senaste åren varit just så, man sover på fm och äter på kvällen och det inkluderar en go-pinne förstås... och blir betydligt lugnare när jag bestämmer mig för att landa i det, i Zirhies livsrytm och värld... 💗

 

Borka gör något med oss, hela flocken, till och med Tuva, 10 år, får fullständigt spel när hon ser var vi är och röjer igång resten av flocken innan vi ens hunnit öppna ytterdörren, Lizzy och Lilla My går all-in och far som galningar i snön... CG och jag lutar oss tillbaks och beskådar och njuter... vilken underbar dag... vilka värdefulla ögonblick...🙏😚

 

Så följ med oss på eftermiddagens/kvällens fina tur i Borka...