Ms Monica

Att hela tiden utmana självklarheter, tar förstås energi och kraft, att knata på i självklarhetens land är både befriande och återhämtande, att känna sig hemma helt enkelt, att vara i bekanta omgivningar och dagliga rutiner... det är först när de vänds upp och ner som man ser dem i sin klarhet och ibland förvånas jag över att jag inte sett det tidigare ... 🧡

 

Att byta arbetsplats är en sådan utmaning, att spegla ett tidigare jobb i ett nytt jobb, att se plus och minus och att uppskatta det som är bra och att utmana det som kunde vara bättre... blev väldigt varm i hjärtat idag när jag blev inbjuden till adventsfika på Blåsenhus, fiskade upp gamla nyckelkortet och nyckeln och rörde mig hemtamt i korridorerna, parkerade på elladdning och såg att betalbrickan fortfarande fungerade... 

 

Så blev det då ett fullständigt vulkanutbrott i både hjärtat och i sociala medier, när Zirhie traskade iväg rakt ut i okänd skog utan att det egentligen fanns något "färskt" att spåra... en tsunami av hjälp satte igång efter bara några minuter, Pernilla i Västerås packade in sin duktiga spårhund för att komma och hjälpa, jaktlagets eftersöksjägare ringer, delningen på fejjan är över all förväntan, kära Kristina och Rufus sätter igång med spårning, ja, det var kommentarer som var fantastiska men som i stunden fick stå i bakgrunden för oron för gammeltanten Zirhie... 😘

 

Och nästan exakt tre timmar senare och kort före mörkret kommer hon knatandes på vägen mot huset, blöt, kall men ändå med svansen viftandes som att hon äntligen hade hittat "bussen hem"... 🧡 hur mycket var inte det värt? Efter flera timmar var min hjärtklappning fortfarande hög... och så fort jag återvände hem igen så satte jag mig hos henne och samtalade om våra snart 13 år tillsammans, min soulmate och jag... 💗