Ms Monica

Det är för att det är så torrt ute, sa en av mina utvecklingsledare igår på avslutningsmötet, det brukar vara blött, fuktigt och grått, men det är det inte i år, särskilt inte när vi haft dagar i strålande solsken och plusgrader...  ligger absolut något i det, när jag startar dagarna så kliver jag upp, öppnar ytterdörren och släpper ut flocken och noterar att det är varmt ute... 💛

 

Har en superbra dag på jobbet, i ett seminarium med rektorer i förskolan i sin slutuppgift i år 2 i Rektorsprogrammet... att utvärdera en del av verksamheten, diskussionerna blev lärande, intressanta och tankeväckande... och reflektionerna var många och värdefulla, vilken lärorik dag... 🤗

Men gissa om eftermiddagen blev rörande i lyssnandet av en av mina finaste kollegor från Södertörn i en föreläsning om minoriteter, tyvärr kunde jag inte vara med hela passet eftersom jag måste prioritera hälsan och verkligen delta i träningspasset... gissa om jag diskuterade det valet med mig själv resten av kvällen... gjorde jag rätt val, ja, hur vet man det... 💜 men ännu en gång kunde jag konstatera saknaden efter mina fina kollegor från Södertörn, mitt "bästa jobb"... 🤗

 

Efter det härliga träningspasset (känns som jag äntligen är igång igen efter år av uppehåll i pandemitider) så gläds jag åt att Ingers och min artikel äntligen är inskickad, att vi fick inspiration från vår läsare Ulla, att vi tog saker flera varv till... att den gick iväg igår kväll inom tidsramen... nu håller vi tummarna Inger och får allt tänka vidare i nästa och nästa och nästa artikel... och böcker... så inspirerande att producera text... kollegialt... 😊🎈