Ms Monica

Eftersom vi inte verkar bli så mycket piggare bestämde vi att inte fira jul med familjen - i år heller - (jag är inte det minsta bitter 🤨) så i stället pratade vi om att bara sätta oss i bilen och åka iväg någonstans där vi inte skulle träffa någon, där vi kunde känna lite meningsfullhet i juletid - och ja - det var precis det vi gjorde när vi återvände ännu en gång till pappas gård... 🧡

 

De vita fick följa med, ni som inte har barbichoner har nog inte en aning om hur de anknyter till sin matte, eller snarare kryper innanför skinnet och fastnar där, och de är så söta så blocksockret stiger bara man tittar på dem... så det klart de ska med, säger de med all tydlighet... och eftersom våra bästa hundtjejer skulle vara här hela eftermiddagen så passade det ju bra...

 

Så vi landade i nostalgi, fina minnen och mening med livet, solen strålade mot oss när vi drog i handbromsen på gårdsplanen och när Tuva och Tekla såg vart vi var någonstans fick de spel, som vanligt, både inne och ute, de for som tokar hur lyckliga som helst...

 

Hursomhelst klev vi ur, andades in, njöt sol och pratade minnen, funderade över ett nytt ställe där nyckeln kunde ligga, men det blev svårt eftersom nuvarande plats är så bra, vi klev in, kollade elen (som trasslade sist syster yster var här) men allt fungerade, så när elen fungerade tänkte jag att lite julpynt kan pigga upp så jag hämtad ett par adventsstakar som nu glittrar i fönstren...

 

Väl hemma igen kände jag mig ganska berörd faktiskt, av att ha tagit mig tid till eftertanke, till återvändande och i besök i tider som flytt... 🧡❤