Ms Monica

Man kan väl i princip säga att min kära vän och livskamrat Saaben har stått i centrum idag. Den skulle nämligen hämtas hem från verkstaden efter servicen och ompysslingen. Min kära Saab. Som jag nu har delat livet med i 10 år. Nu närmar den sig 40 000 trogna mil. Det är egentligen helt fantastiskt.

 

Inom fenomenologin talar man ibland om att saker blir en del av ens levda kropp och jag måste säga att Saaben verkligen har blivit som en förlängning av mig själv. Levd Saab 😊 💕.

 

Glömmer aldrig resan fram till pärlan stod på gården en vacker sensommardag i augusti 2005. Många var turerna innan den kom dit. Jag hade bestämt mig för att jag ville ha en 93 Aero med 220 hk och att den skulle vara röd och helst en demobil. Det visade sig att det stod en sådan i Skellefteå av årsmodell 2004. Så när Gudrun och jag skulle på hundutställning passade vi på att åka in där och titta på bilen. Men mitt tränade öga såg direkt att det var något med lacken som inte stämde. Försäljaren såg en aning förvånad ut när jag frågade varför bilen var omlackad. Jag har mina knep för att se sånt. Nja, svarade han lite tvekande, vissa 04:or fick lacksläpp just på de här röda. Men jag har en 05a också, skyndade han att säga. Den står hos en av våra säljare nu. Bra, svarade jag, räkna på den i stället.

 

Så kom då äntligen dagen då jag skulle åka till Skellefteå och hämta 05an. Jag planerade resan nog. Jag minns inte vilket datum det var, men förmodligen någon gång i mitten av augusti. Jag startade med etapp ett till Hudiksvall och Gudrun och passade på att ha en trevlig kväll dagen före bilen skulle levereras. Sen åkte jag vidare till firman. Där stod pärlan i en särskilt uppbyggd monter med en stor banderoll - här är din nya bil. Så synd att man inte hade SmartPhones. Ett foto på det skulle ha varit kul att ha. Chefen för försäljningen kom ut och hälsade och var imponerad över min resa från Uppsala för att köpa bil. Ja, han kunde ju inte veta att det var helt normalt för oss att åka land och rike runt med husbilen och ställa hundar...

 

Så äntligen fick jag då sätta mig i min nya pärla som gått endast 300 mil och rulla söderut. Och det vet ni ju att det går fortare söderut än norrut för det är ju nedförsbacke 😊. När jag var i Ullånger ringde Gudrun och undrade om jag inte skulle stanna till ändå och vila i Hudik. Jag sa att vi kunde höras lite närmare. Så ringde hon igen efter ett tag och frågade hur det kändes. Ska du inte stanna ändå? Då hade jag passerat Gävle!!! Vi flög verkligen fram redan från början - Team Saab och jag.

 

Sedan dess har vi i princip varit oskiljaktiga. Visst har jag funderat ibland på om jag ska byta bil och visst börjar det bli dags. Men när jag ligger bakom en söndagskörare och trycker ner gasen och vi lyfter ... då känns det svårt att skiljas från den... och idag fick Saaben komma hem igen... nästan 17 000 kronor fattigare blev jag men fick en bil vars motor spinner som en katt och vars knakningar nästan helt är borta.... fattas bara en ny pump till styrningen så har jag i princip en ny bil. Ska beställa tid till den endera dagen...

 

Så lev väl, lev lyft...