đ NĂ€r en mĂ„nad tar slut... đ
Sista dagen av nÄgonting borde nog vara sÀmre Àn första dagen men det behöver inte alltid vara sÄ, och jag vill nog pÄstÄ att sista dagen i oktober faktiskt Àr bÀttre Àn första dagen i november, mÄnaden svart, som jag kallar den ibland, eller grÄ helt enkelt, men ÀndÄ...
Â
Det har varit en hĂ€rlig mĂ„ndag i efterskalv frĂ„n (kanske den bĂ€sta) konferensen i helgen dĂ€r vi firade BorderterriersĂ€llskapets 60-Ă„rsjubileum, molnen som jag vandrat pĂ„ har dröjt sig kvar och gav en fin smak till mĂ„ndagens arbete...Â
Â
Sociala medier har överösts av glada tillrop, en massa tack och rosor för arrangemanget, "kul att ses igen", bilder och trevligheter överlag... sĂ„ mĂ„nga hĂ€rliga möten det blev, önskar vi kunde arrangera dessa trevliga trĂ€ffar lite oftare Ă€n vart tionde Ă„r, det var mĂ„nga som sa samma sak... đ§Ąđ
Â
Med denna kĂ€nsla i kroppen blev det lite lĂ€ttare att stiga upp, att starta datorn, starta dagens arbete, planera hur flera bollar i luften ska ner, bocka av mötesbokningar, dyka in i mailboxar och annat mĂ„ndagspyssel...Â
Â
Att avsluta dagen med trĂ€ningspass pĂ„ Friskis och Svettis blev en höjdare... long time, no see, but still alive and kicking... đ€žââïž
Â
Lilla Flora tv och FlĂ€cka th har somnat pĂ„ vetekudden, nĂ€r jag lĂ€gger ner den i valplĂ„dan kryper de snabbt upp och njuter vĂ€rme... lilla Flora har vi varit oroliga för dĂ„ hon inte vĂ€xt och inte gĂ„tt upp i vikt, varit mager och liten och efter sina syskon, i över en veckas tid har vi kĂ€mpat dag som natt, men nu har hon börjat Ă€ta köttfĂ€rs parallellt med stödmatningen, se hennes finfina mage och "life-is-good-mode" đ§Ąđ