đŸ„° Mellandagar i kĂ€nslor... 🧡

Lycka och olycka, slutliga dagar pĂ„ pappas gĂ„rd Ă€r inga sjĂ€lvklara dagar i glĂ€dje, nej, berĂ€ttelsen om en gĂ„rd fortsĂ€tter endera dagen och Ă€r faktiskt svĂ„r att fĂ„nga nyanser av... men samtidigt Ă€r det sĂ„ glĂ€djande att köparna "Ă€ntligen" hittat "sin" gĂ„rd och att alla delar som de önskat sig finns pĂ„ plats... 👍
 
Vi kunde inte ta oss fram igĂ„r, ishalkan stĂ€ngde av all framkomlighet - sĂ€rskilt pĂ„ vĂ€garna i VĂ€stmanland, lasbilar stod pĂ„ tvĂ€ren, bussar lĂ„g i diket, som sĂ„ mycket mer som hindrade resan till gĂ„rden... men idag hade de flesta vĂ€gentreprenörer jobbat pĂ„ halkbekĂ€mpningen och vi kunde ta oss fram och nĂ€rma oss det sista avslutande jobbet pĂ„ pappas fina gĂ„rd... 🐳
 
Nu Ă€r det bara "resten" kvar, efter att systeryster hĂ€mtar det sista sĂ„ Ă„ker jag och Ingela dit pĂ„ mĂ„ndag och stĂ€dar det sista... sen Ă€r vi klara... med nĂ„got som lĂ€mnar avtryck och intryck, punkten pĂ„ berĂ€ttelsen om pappas gĂ„rd... 💕
 
Vi landar i glĂ€dje, drar i handbromsen i Borka, tĂ€nder kaminen, matar hundar, skrattar Ă„t tokvalparna Dixie och Lilla My som genast vill inta hela gĂ„rden... ser en film, bearbetar och nöjdar oss ganska sent i en vĂ€lkomnande sĂ€ng... 🙏✔
 
Valpmys... Dixie och Lilla My 💗
 
Och sĂ„ Covid-avstĂ„nd... đŸŽˆđŸ„°