💛 Ur led Ă€r tiden... 🧡

Tiden blir allt mer ur led. Jag vet inte vad som hĂ€nder, men plösligt har en vecka blivit tre, mĂ„nader till Ă„r och Ă„r till sekel. Det Ă€r 32 Ă„r sedan min man och jag förlovade oss idag. 
 
Vi var pĂ„ bilsemester i Europa och vi stannade pĂ„ franska Rivieran och köpte ringar (som blev ograverade förstĂ„s), stannade vid en torgmarknad, köpte ost, kex, vindruvor och sĂ„ hittade vi en plats vid havet dĂ€r vi förlovade oss i strĂ„lande sol... det kĂ€nns pĂ„ ett sĂ€tt som om det var igĂ„r... ja, ur led Ă€r tiden... đŸ§Ą
 
Hur gör man för att stoppa tiden, för att stanna upp och hinna lagra allt som sker pĂ„ livets vĂ€g, att sortera det viktigaste lĂ€ngst fram och samtidigt njuta dagen som att njuta historien... Vi har vĂ€l silverbröllop nĂ€sta Ă„r, frĂ„gar maken, nix, det hade vi för fyra Ă„r sedan - som vi inte ens uppmĂ€rksammade, nej, det Ă€r vi inte sĂ„ bra pĂ„, vi Ă€r mycket bĂ€ttre pĂ„ att ha koll pĂ„ nĂ€r vĂ„ra valpar föds och fyller... đŸ’›
 
Och vi fortsĂ€tter njuta hĂ€lsningar frĂ„n valparna, idag frĂ„n Uno - Umberto Eco đŸ’›
 
Precis som vi ler Ă„t flockens eskapader, hĂ€r Tekla upphoppad pĂ„ en hög stubbe för att komma  nĂ€rmare godisfickan... đŸ’›