đ En finfin tisdag i tangenter och i skog... đ
En bĂ€sta-dag med andra ord, dvs. skrivandet fredas frĂ„n nĂ€stan allt och viltspĂ„ren ikvĂ€ll blev magiska... ibland kan det nĂ€stan vara svĂ„rt att fĂ„nga in kĂ€nslan... vi fick i alla fall rysningar, vi som var med... đđ
Â
Men vi börjar inte dĂ€r, vi börjar i mysigt kaos (och jag fattar inte hur jag kunde fokusera i detta kaos sĂ„ bra idag)... vi packar ihop "familjerna" för att de ska bege sig till sina hussar och mattar och idag var det Alice och I-kullens tur att resa till HĂ€gersten och Alice blev helt överlycklig av att vara hemma igen... och enligt rapport gĂ„r allt bra bĂ„de hos famljen Yeya och familjen Alice... sĂ„ mysigt det Ă€ndĂ„ mĂ„ste vara att fĂ„ pyssla om de smĂ„ en vecka sĂ„ hĂ€r nĂ€r de uppnĂ„tt sjĂ€lvstĂ€ndig Ă„lder đđ
Â
Det Ă€r verkligen ett privilegium att fĂ„ njuta valpar till vardags som uppfödare, att gosa och mysa och se utvecklingen... och inte minst att se alla lyckliga familjer som förenas i en liten borderterriervalp...Â
Â
Men nÀr CG och Alice familj rest ivÀg kunde jag, konstigt nog, fokusera helt i tre timmar i bokkapitlet som ska vara klart nÀsta vecka... jag drÀnerade mig sjÀlv pÄ koncentration och tankar i förbÀttringsarbete i förskola och skola... vid tvÄ var jag "klar" eller "fÀrdig" som Beppe Wolgers docka Sigrid sa... lade mig ner i horisontallÀge en halvtimme och bara kopplade av...
Â
SĂ„ skönt innan viltspĂ„rekipagen började rulla in och kvĂ€llen kickade igĂ„ng med trevlig introduktion och viltspĂ„rsarbete för bĂ„de tvĂ„- och fyrbenta... đŸ och vilket fint jobb de gjorde, efter uppvĂ€rmningen kunde vi individanpassa ekipagen och jag kunde tipsa om hur de kunde trĂ€na inför ett anlagsprov, nĂ„gra Ă€r fĂ€rdiga för det, bara att testa liggtid och ett förspĂ„r innan provet...Â
Â
Hursomhelst faller vi lyckliga ihop pĂ„ hotellet pĂ„ Arlanda dĂ€r vi lĂ„ngtidsparkerar bilen och landar i en god middag och starten av (Ă€ntligen) resan till Skottland, makens resa helt och hĂ„llet eftersom vi nu (tacksamt đ) "brĂ€nner" insamlingen frĂ„n förra Ă„ret... tĂ€nk att var sak alltid har sin tid... đŸđ
Â

Vi stod helt förundrade och njöt av Vorstehns arbete tillsammans med matte, start i skog, ut pĂ„ Ă€ngarna, över vattendiket och sĂ„ tillbaka till kalhygget, över stock och sten till spĂ„rslut - i ett helt fantastiskt ljus och finfint arbete... vilken spĂ„rkvĂ€ll... đŸđ