đŸ€” FrĂ„n person till patient... och tillbaka igen... 😘

Till att börja med vill jag tacka alla för uppmuntran och omsorg om mitt tillstĂ„nd inför och efter operationen igĂ„r, jag mĂ„r bra, lite öm i sĂ„ren, trött efter anspĂ€nning och Ă„verkan pĂ„ kroppen, annars som vanligt... 😚 bĂ€ttre Ă€n vĂ€ntat med andra ord ...
 
Jag kom in pĂ„ sjukhuset redan vid Ă„tta pĂ„ morgonen... dĂ„ avpersonifierade de mig och tog ifrĂ„n mig min personliga identitet, jag blev klĂ€dd i vit "likdrĂ€kt" kĂ€ndes det som, med knĂ€ppning i bak pĂ„ tvĂ„ stĂ€llen som inte tĂ€ckte allt, trosor som var stora som jag vet inte vad, och höll pĂ„ att falla av hela tiden, allt avrundades med vita strumpor upp över knĂ€na, ja, nu var jag verkligen patient och absolut inget annat...det sista av min personlighet försvann nĂ€r hĂ„ret tĂ€cktes in i en mössa... .en hemsk kĂ€nsla, mĂ„ste sjukhusklĂ€der vara sĂ„ förskrĂ€ckliga... đŸ€”
 
Sen gick sköterska 1 ut och jag fick vÀnta, jag visste inte pÄ vad eftersom ingen information om dagen delgivits mig, men sÄ smÄningom kom sköterska 2 och dÄ skulle jag rapportera om jag var fastande, vilket jag inte fÄtt information om heller att jag skulle vara, vilken tur dÄ att jag inte Àter frukost sÄ tidigt pÄ morgonen, jag var uppe redan halv sex och det Àr verkligen för tidigt för frukost för mig... 
 
NĂ„vĂ€l, sĂ„ smĂ„ningom (tre timmar senare) kom jag in pĂ„ operationssalen och förbereddes, dvs. packades in i operationsdukar, och det var vĂ€l tur det för det var verkligen svinkallt i salen... och all personal packade ocksĂ„ in sig i sina skyddsklĂ€der, lĂ€karen hade till och med skyddsglasögon, det var bara rösten jag kĂ€nde igen och den var inte riktad till mig, nej, han pratade bara med sin lĂ€karkollega och gav order till sköterskorna - sax! kontrast! osv. Jag var precis som jag kĂ€nt redan klockan Ă„tta, en patient utan personlighet eller identitet... icke vĂ€rd att tilltala.... đŸ˜±
 
NĂ„vĂ€l, jag var ju inte dĂ€r för att prata förvisso, men Ă€ndĂ„... efter en timme sĂ€ger dock lĂ€karen att vi var klara och att allt gĂ„tt bra, det var ju fantastiskt för jag kĂ€nde ingenting... 😚 kom upp pĂ„ avdelning för kontroll under tvĂ„ timmar innan jag kunde kliva ur patientrollen och Ă„terta min egen identitet och fick Ă„ka hem ... vĂ€l hemma fick jag Ă€ta nĂ„got förutom soppan pĂ„ avdelningen, vi firade med rĂ€kfrossa... innan jag tillslut bara somnade... 😚
 
Min önskan var att fĂ„ Ă„ka till Borka och ta igen mig, jag var osĂ€ker pĂ„ om jag skulle orka men nĂ€r vi nĂ€rmade oss eftermiddagen sĂ„ bar det ivĂ€g... vi kom fram lagom för en ljuvlig promenad vid havet... sĂ„ lĂ€kande... 😘
 
Havet lÄg spegelblankt, bÄtarna blir allt fÀrre ute till havs och allt fler uppe pÄ land... tÀnk vad jag lÀngtar till maj igen, nÀr bryggan och sommaren öppnar och Àr hÀr igen... 
 
Det hann bli skymning innan vi kom tillbaka hem igen, men sĂ„ fint det lyste i huset... sĂ„ lĂ€tt att Ă„terhĂ€mta sig hĂ€r... 😚😘
AllmÀnt