🎈 NĂ€r vi tillslut landar... 😘

Jag Ă€r egentligen inte sĂ€rskilt förtjust i fredagar, av flera logiska anledningar, en av dem Ă€r att jag Ă€r ganska trött och slutkörd efter en mycket tuff arbetsvecka som aldrig blir tillrĂ€cklig, nej, jag önskar alltid att jag skulle ha behövt mer tid, tid för ett samtal med kollegan dĂ€r som jag möter i korridoren, eller extra tid till det dĂ€r mailet som studenten skickade och som verkligen andas oro...đŸ€š
 
Och tĂ€nk sĂ„ mycket jag egentligen har att berĂ€tta i förtroende för en av mina finaste kollegor, och Ă€ndĂ„ vet jag att det dels blir jobbigt och dels inser jag att det tar bĂ„de tid och kraft som vi faktiskt inte har... 🧡
 
Tid behövs ocksĂ„ till forskning, utveckling, lĂ€rande, förbĂ€ttring och fördjupning av erfarenheter frĂ„n veckans innehĂ„ll... sĂ„ ... jag bĂ€r in min egen Ă„ngest i fredagskvĂ€llen men inser snart att vi landar i ett bollhav av förhoppningar, förvĂ€ntningar och en miljö som andas nĂ„got nytt och superspĂ€nnande... 💛🧡
 
Dagens trÄd gick igenom förskollÀrarprogrammets kurs dÀr jag Àr kursansvarig och dÀr jag idag skulle hÄlla bÄde introduktion och förelÀsning... nervöst, men det gick jÀttebra - frÄn min sida - men hur gick det frÄn studenternas sida, nej, det vet jag inte eftersom Zoom pÄ ett sÀtt tar ifrÄn mig möjligheten att fÄnga upp frÄgetecken i rummet...  ja, sÄ slutade fredagen den 18 februari 2022... den lÀmnade mig i avsked, i tankar och reflektioner kring lÀrares arbetsmiljö, kring studenters arbetsmiljö, lÀrmiljöer och kanske rÀdslor... 
 
Men jag avslutar den inte minst i vĂ€rdet av valpar och flock, i glĂ€dje och liv mot vĂ„r och nya utmaningar... 😚
 
Tuva, Ida och Zirhie... idag nÀr klockan var strax efter kl. 18 sÄ var Tuva och Tekla nybadade och nyklippta... 
 
Visst kan det vĂ€l kĂ€nnas lite som vĂ„r, Ă€ven om vi har ett envist snötĂ€cke i markerna, spĂ„rekipage stĂ„r och knackar pĂ„ dörren för att Skuttungeskogen ska bjuda barmark och spĂ„rprov... 💜
 
SĂ„ otroligt mycket ljus, som vĂ€rmer till och med... bara att stanna upp, vĂ€nda ansiktet i rĂ€tt riktning, och tanka... 🌞
 
Och vad Ă€r det egentligen som ger kvĂ€llshimlen denna fantastiska fĂ€rg, hĂ€r vill man vĂ€l stanna hur lĂ€nge som helst i stunden... 🧡💛
 
Â