đ NĂ€r vi tillslut landar... đ
Jag Ă€r egentligen inte sĂ€rskilt förtjust i fredagar, av flera logiska anledningar, en av dem Ă€r att jag Ă€r ganska trött och slutkörd efter en mycket tuff arbetsvecka som aldrig blir tillrĂ€cklig, nej, jag önskar alltid att jag skulle ha behövt mer tid, tid för ett samtal med kollegan dĂ€r som jag möter i korridoren, eller extra tid till det dĂ€r mailet som studenten skickade och som verkligen andas oro...đ€š
Â
Och tĂ€nk sĂ„ mycket jag egentligen har att berĂ€tta i förtroende för en av mina finaste kollegor, och Ă€ndĂ„ vet jag att det dels blir jobbigt och dels inser jag att det tar bĂ„de tid och kraft som vi faktiskt inte har... đ§Ą
Â
Tid behövs ocksĂ„ till forskning, utveckling, lĂ€rande, förbĂ€ttring och fördjupning av erfarenheter frĂ„n veckans innehĂ„ll... sĂ„ ... jag bĂ€r in min egen Ă„ngest i fredagskvĂ€llen men inser snart att vi landar i ett bollhav av förhoppningar, förvĂ€ntningar och en miljö som andas nĂ„got nytt och superspĂ€nnande... đđ§Ą
Â
Dagens trĂ„d gick igenom förskollĂ€rarprogrammets kurs dĂ€r jag Ă€r kursansvarig och dĂ€r jag idag skulle hĂ„lla bĂ„de introduktion och förelĂ€sning... nervöst, men det gick jĂ€ttebra - frĂ„n min sida - men hur gick det frĂ„n studenternas sida, nej, det vet jag inte eftersom Zoom pĂ„ ett sĂ€tt tar ifrĂ„n mig möjligheten att fĂ„nga upp frĂ„getecken i rummet... ja, sĂ„ slutade fredagen den 18 februari 2022... den lĂ€mnade mig i avsked, i tankar och reflektioner kring lĂ€rares arbetsmiljö, kring studenters arbetsmiljö, lĂ€rmiljöer och kanske rĂ€dslor...Â
Â
Men jag avslutar den inte minst i vĂ€rdet av valpar och flock, i glĂ€dje och liv mot vĂ„r och nya utmaningar... đ
Â
Tuva, Ida och Zirhie... idag nĂ€r klockan var strax efter kl. 18 sĂ„ var Tuva och Tekla nybadade och nyklippta...Â
Â
Visst kan det vĂ€l kĂ€nnas lite som vĂ„r, Ă€ven om vi har ett envist snötĂ€cke i markerna, spĂ„rekipage stĂ„r och knackar pĂ„ dörren för att Skuttungeskogen ska bjuda barmark och spĂ„rprov... đ
Â
SĂ„ otroligt mycket ljus, som vĂ€rmer till och med... bara att stanna upp, vĂ€nda ansiktet i rĂ€tt riktning, och tanka... đ
Â
Och vad Ă€r det egentligen som ger kvĂ€llshimlen denna fantastiska fĂ€rg, hĂ€r vill man vĂ€l stanna hur lĂ€nge som helst i stunden... đ§Ąđ
Â
Â