😘 Platser i mitt hjĂ€rta... 🎈

Möklinta har det senaste Äret blivit en allt mer betydelsefull plats i hjÀrtat. Gissa om jag har tÀnkt - tÀnkt och tÀnkt och tÀnkt - och undrat över varför jag inte gjort saker pÄ pappas gÄrd tidigare, han har ju bott dÀr i ganska exakt 30 Är, borde vi inte kunnat bidra under alla dessa Är med insatser som vi gjort de senare 8 mÄnaderna?
 
Svaret Ă€r förstĂ„s nej, sĂ„ klart inte, det var inget som fanns i pappas liv... han ville vĂ€l ha sin integritet, bestĂ€mma sjĂ€lv över sin gĂ„rd och sin vardag - om vi skulle komma till gĂ„rden sĂ„ skulle vi vĂ€l komma i ett socialt, familjĂ€rt, nĂ€ra och umgĂ€ngesperspektiv... inte skulle vĂ€l pappa uppskattat att jag klĂ€ttrade pĂ„ stegar för att mĂ„la, att syskonen slet grusningar och skrothögar, ladugĂ„rdsstĂ€dningar och stall likasĂ„, nej, pappa ville ju umgĂ„s nĂ€r vi Ă€ntligen kom, dĂ„ hade han ju slutat arbeta... sĂ„ klokt av honom och i efterhand, sĂ„ klokt av oss att kugga i hans önskan om hur vi skulle ses... 😘 men tankarna finns förstĂ„s dĂ€r... 
 
Idag byter vi enris mot vacker blomster, förbereder vattenprov, dammsuger hall och kök, torkar med sÄpa och citron, lÀgger pÄ mattor, tar ett steg tillbaka och tÀnker - vill vi verkligen sÀlja... 
 
VĂ€lkommen hit...
 
... till denna omtÀnksamma gÄrd... 
 
... hÀr kan vi njuta hörn... 
 
... och entréer... 
 
VÀlkommen fram...