đ I en existentiell tid... đŻ
Det blir existentiellt nĂ€r en nĂ€ra anhörig gĂ„r bort, eller gĂ„r före, som en av vĂ„ra hundvĂ€nner brukar sĂ€ga... men Ă€ndĂ„... jag bĂ€var varje gĂ„ng vi ska Ă„ka till mammas och pappas gĂ„rd nĂ€r ingen av dem Ă€r dĂ€r... tack och lov för familjen, hur viktiga blev inte de i dessa tider... oerhört viktiga ... đ
Â
SĂ„ energigivande att "alla" Ă€r pĂ„ plats, vi lastar av maten och fixar inomhus, medan det Ă€r full fart pĂ„ röjet utomhus, traktorn röjer först och fyller sedan pĂ„ grus, det blir ett "nytt" uthus, krattan tar tag i "skrot" som blivit igenvĂ€xt, tar aldrig slut... vilken gemenskap, vilket samarbete... glĂ€ds Ă„t alla insatser och att mina pajer uppskattades, CG och jag stannade inne och röjde, det blev en massa gjort, men sĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n allt, vi fortsĂ€tter imorgon...Â
Â
Tack och lov för all hjĂ€lp med hundarna under tiden... đ
Â
En Container stod pĂ„ plats och fylldes pĂ„ bara nĂ„gra timmar, vilket team vi varit idag, helt fantastiskt... †och sĂ„ fint att chatta med grabbarna guld đ€đ vi Ă€r ju trots allt familjen, som Tobias sĂ€ger...Â
Â
Â