Ms Monica

Vi närmar oss redan mitten av augusti med stormsteg, jag förstår inte varför sommarmånaderna rusar i väg medan vintermånaderna kryper fram och dagarna är svåra att slå sönder... augusti blir lugn i år igen, för fjärde året i rad har vi inte planerat något arrangemang eftersom det varit saker som kommit i vägen, 2022 hade vi en kräftskiva för kennelvänner härhemma, men sen har det inte hänt så mycket sen dess... 2023 ville jag inte ha något firande av min jämna födelsedag, 2024 var jag sjuk, 2025 låg jag på sjukhus och i år är det makens tur att ligga på sjukhus... några riktiga sk-t år med andra ord... konstigt att det ska hända på sommaren... 

 

Nåväl, nu kan det ju bara bli bättre, på sjukhuset börjar man prata om CGs hemgång inom en vecka 10 dagar, vore ju helt toppen om han fick komma hem och återställa ordningen... hundarna tycker att det är jättekonstigt att han inte är hemma, de lägger sig i hallen vid dörren när de ser att jag börjar packa ihop efter vår förmiddagstur, sen verkar det som om de ligger där till jag kommer hem igen... det nyper i hjärtat när jag inte kan förklara vad som händer men att det snart är som vanligt igen, Tekla går och puffar på mina ben hela tiden, Tuva tittar på mig med stora, sorgsna ögon och My vet inte vilket ben hon ska stå på... 

 

Jag har de senaste veckorna också klagat på affären med min nya bil... jag var så glad när jag skulle få hämta den i slutet av juni, men när jag sätter mig i den så upptäcker jag att det inte alls är den fullutrustade bil som jag beställt, jag hörde av mig till den nye säljaren med mitt klagomål (hon som sålde bilen hade slutat), han sa att vi kan tyvärr inte göra något... så gick jag och tänkte några dagar och tog i stället kontakt med den trevliga säljaren som jag köpte förra bilen av och han förmedlade mitt mail direkt till försäljningschefen som kontaktade mig... jag skulle få kompensation och de köpte tillbaka vinterdäcken (som jag inte beställt), hursomhelst så lät det bra och det fanns en välvilja, men varenda gång jag tittade på bilen eller skulle köra den så låg missnöjet och skavde... så jag kontaktade säljchefen igen och sa att jag inte ville ha kvar min bil... så för en vecka sedan lades den ut på försäljning och idag blev den såld... så skönt att det gick så himla fort och smidigt, men såklart har jag förlorat en del pengar på detta... nu är jag utan bil, jag måste fundera lite på vad jag ska ta mig an för bil i framtiden ... det är ingen panik, jag kan åka tåg till de flesta platser... har förvarnat CG att han nog blir taxichaufför när han väl är hemma... 🚕 

 

Mitt liv med mina bilar kräver nog flera bloggar, inte minst mitt liv med Saaben som jag köpte samma år som vi flyttade hit, men det tar vi en annan dag...